Varmblod är Charmblod

Jag har förlorat Sammy, gått ut gymnasiet och fått pojkvänn på mindre än ett halvår.

Just nu sitter jag på en bänk på torget i morgonsolen och funderar över om jag ska ta jobbet som frukostvärdinna också, och isåfall på vilket hotell? 

Då jag hos min förra arbetsgivare bad om två lediga dagar i veckan när jag jobbade 12 timmar om dagen blev jag kickad då något sådant var helt otänkbart och tydligen förstod jag inte hur det var att jobba på ridläger. Dessutom blev jag tillsagd att "man kan inte komma här och skicka mejl som du har gjort" när jag hade skickat mitt schemaförslag inför sommaren. Men för mig löste det sig, två dagar senare skulle jag provjobba som servitris och igår skrev jag under kontraktet. Dessutom har jag erbjudanden om att jobba som frukostvärdinna på två hotell, men har hittills bara provjobbat på ena så funderar på att ta det. Sommaren blir ändå ganska bra, kvällen innan jag blev avskedad bad jag till Gud att han skulle vara med mig och hjälpa, och det löste sig ju. Jag har kunnat åka på equmenia-scouternas ledarkurs: Ska'ut, jag kan hänga med Oscar på ett bröllop och bäst av allt, jag kan hänga med hans familj och klättra i bergen i Italien!

Förresten, Oscar, han är min pojkvän och han är så himla bra!

Imorgon får jag reda på mina betyg, jag är lite nervös eftersom jag verkligen verkligen vill komma in på universitet. Men om jag inte gör det vet jag fortfarande att det kommer att lösa sig, jag kan lita på min sky-daddy ;). 

 

Jag vaknade upp i god tid och åt frukost på hotellet, det ingick i priset. Sedan väntade jag helt enelt på att kajakstället skulle hämta upp mig.

När flakbilen kom frågade jag chauffören "bike?", och han svarade "yes, es, pike". Jag uppfattade inte att han sa P-ike istället för B-ike och han kollade ju på mitt kvitto så jag antog att allt var okej och hoppade upp på flaket. 

Det visade sig dock att den här bilen skulle till en turistattraktion långt därifrån. Jag insåg att allt inte stod helt rätt till när vi kom fram till tågstationen, på andra sidan stan. Vi redde dock ut det och han körde mig tillbaka till hotellet och hämtade upp de fem kineserna som han skulle hämtat upp där. De på kajakstället hade blivit lite oroliga och när jag ringde från flakbilen på vägen tillbaka ordnade det så att en kille på motorcykel kom och hämtade upp mig.

 

Jag lämnade min ryggsäck på kajakställets kontor och hoppade på en flakbil. Vägen till toppen av berget var brant, lång och väldigt kurvig. Dessutom körde vår chaufför lite som en galning och det gick verkligen undan och han körde om andra bilar i kurvorna! En annan passagerare som var dansk blev åksjuk. 

 

Bird från kanotutflykten var där och hjälpte mig med råd och med att få på utrustningen rätt innan det bar av på cyklarna, sedan skulle han dock vara guide till en annan cykelgrupp. Jag kände mig väldigt redo när det bar av. Början var på en knaglig asfaltsväg där det gick undan ganska mycket i nerförsbackarna. Än så länge gick det rätt så bra för mig, så länge man konsentrerade sig gick det ju bra.  En tjej tyckte att det var för svårt och hoppade över till en annan grupp som körde en enklare rutt, ytterligare en tjej till hoppade över till den andra gruppen lite senare. 

 

Vi svängde sedan av till småvägar i skogsterräng. Det var mycket svårare och än svårare skulle det bli. I terrängen var de svårare att hålla balansen i leran och det skumpade så himla mycket.Jag höll krampaktigt om sturet. Backarna blev bara brantare och brantare. Sista backen var förrutom lerig även 2-3 km lång. det var rena mardrömsbacken och jag blev faktiskt ganska frustrerad när det bara fortsatte och fortsatte. Till sist gav jag upp och den andra guiden tog min och hans cykel och cyklade upp medans jag gick upp.

Vi cyklade en bit genom ett kaffeplantage. Jag spanade in hur bönorna hade den där saftigt röda färgen de har när de är färdiga. Guiden plockade några åt oss, de var så söta! precis som de som vi brukade plocka när vi red i Guatemala. 

 

Efter den mardrömsbacken var det inte lika brant, men det betyder inte att det inte var jobbigt! Därför valde jag de enkla vägarna, något som gjorde utflykten något mer njutbar då man inte halkade, slirade och ramlade i leran lika mycket. Det var svittit hela vägen ända tills vi kom till sjön där vi skulle äta lunch. Vi åt lunch med våra grupper i små hyddor med vasstak vid vattenbrynet. Jag och en annan i vår grupp hoppade i vattnet och svalkade oss innan maten kom. 

 

Efter maten var det faktiskt dax att åka tllbaka till Chiang Mai. Ploy hade ju sagt att hon skulle komma idag hon meddelade att det hade flyttats fram till imorgonbitti. Därför letade jag hotell på booking när vi kom fram till kajakstället. När jag hade hittat ett hotell och bokat ver en på kajakstället snäll och skjutsade dit mig i sin bil.

 

Senare på kvällen tog jag en prommenad och köpte kvällsmat och frukost på en 7-eleven.

 

Ps. det här är första gången jag gör mountainbiking och jag är inte helt hundra på om det riktigt är min grej.

 

Vi behövde egentligen inte gå upp förrens klockan sju, men kvart över sex vaknade jag av tupparna i byn. Eftersom jag kunde höra att det var liv och rörelse utanför hyddan tänkte jag att klockan redan var sju. När jag väl hade vaknat och såg på klockan att klockan inte var mer än kvart över sex tänkte jag att det inte fanns nån mening med att gå tillbaka och krypa ner i sovsäcken. Jag gick ur vårt rum och gick och satte mig i köket. Vår guide, kvinnan från igår och två andra män satt runt en eld där och kokade te och kaffe. Jag satt och myste vid elden, det var en typ av lägerkänsla att sitta där. Kaffet det bjöd på i min bambumugg var gott. Det smakade som normalt kaffe, inte som kaffet vi fick när vi var små i Ixcán haha. Efter den frukosten gick jag en runda i byn, jag satte mig sedan på rötterna vid ett stort träd på en kulle. Jag tog fram min dagbok och skrev i den, grisen och en hund blev nog lite nyfikna för de kom fram och la sig till rätta en liten bit iväg medans de tittade på medans jag skrev.

Efter ett tag kom tjejen från Belgien och satte sig bredvid mig. Vi snackade ett tag tills vår guide ropade från hyddan att frukosten var färdig. Den här gången fanns det lite mer än bara kaffe och te. Där fanns en hel del frukt och rostat bröd med sylt. Efter frukosten packade vi ihop allt i ryggsäckarna och sa hejdå till vår värd.

 

Vår guide hade sagt att han skulle ge oss en rundvandring i byn men han glömde det säkert. Det var ganska skönt tyckte jag att vandringen idag började med nerförsbacke. En av de andra tjejerna råkade dock halka och det hade nog kunnat gå riktigt illa om hon hade kasat nerför branten som vi gick bredvid. Igår hade vi vandrat i fyra timmar och planen idag var att vandra i fem timmar.

 

Efter nerförsbacken kom vi fram till en flod som vi skulle vada över. De andra hade köpt sandaler att sätta på sig när de gick över floden men inte jag. Jag tog av mig strumporna och bar över gympadojorna, efter floden tog jag på dojorna för att kunna kliva på klipporna bredvid floden tills vi kom fram till nästa ställe vi skulle ta oss över floden då jag tog av mig dem igen. Vi vadade över floden vid fyra ställen. Vårt första mål var att komma fram till en grotta där vi skulle äta lunch. Sista biten till grottan (3 km typ) fick man gå ännu mer i floden och den här gången brydde jag mig inte ens om att ta av mig skorna, de var redan genomvåta. Att gå i floden om ibland blev mer av en fors eller ett vattenfall var perfekt för mig. Det var lite som att ta sig fram i Vramsån, fast varmare. Jag tyckte om att klättra på de hala stenarna och hiva upp sig med lianerna, om hela vandringen hade varit så hade jag inte haft några problem alls.

 

Innan vi kom fram till grottan stannade vi och åt lunch. Det knyten med ris och grönsaker, de var inrullade i stora blad och matpinnarna var täljda av vår guide. Det såg precis ut som tamales! När man var färdig var det bara att kasta bort bladet och matpinnarna. Förrutom vår guide hängde också tre andra assisterande guider med. Jag kan vara ganska kass ibland på att se om nån flörtar eller liknande men jag är bombsäker på att en av de andra guiderna flörtade med mig, han kunde inte vara mer tydlig än han var, han till och med gjorde den där ögonbrynsgrejen. Haha. Han var dock 25 år och ganska stöddig så nej, inte intresserad.

Vid det här laget har jag även lagt märke till det stora blåmärket på mitt ben... jag har även en del rivmärken men inget allvarligt.

När vi väl kom fram till grottöppningen tände de facklorna de hade gjort vid en av pauserna, totalt hade vi tre facklor. Några i taget följde vi efter en guide med en fackla. Inne i grottan gick vi också i floden och det var ännu mer ström än tidigare. Vi kunde höra fladdermössen när de flög förbi och tjöt ovanför våra huvuden. Vid ett ställe tittade jag upp och såg hur en gruppfladdermöss flög inte alltför högt ovanför våra huvuden. När vi kom ut ur grottan på andra sidan tog vi en paus och sedan var det bara att fortsätta.

 

Precis som igår var sista backen den värsta. Den här backen var dock mycket värre än den förra. Det tog en och en halv timme att komma upp. jag som hade gått i täten innan vid floden och ledigt tagit mig fram gick nu sist tillsammans med en av de franska tjejerna och guiden. Efter varje kurva hoppades jag att vi skulle ha kommit fram, men icke. Vid ett tillfälle erbjöd guiderna sig att böra våra ryggsäckar, den andra tjejen tackade jag men inte jag, jag skulle minsann klara det här! När det kändes riktigt jobbigt var det bara att bita ihop och när det var riktigt riktigt jobbigt fick man helt enkelt stanna en minut och hämta andan. Den andra tjejen från frankrike lärde mig en ramsa som typ klara färdiga gå - "ö dö trua, separtir, moquiqui" (ursäkta stavningen jag har ingen aning om hur man stavar på franska). Jag kämpade verkligen men när vi väl kom fram ar det värt all möda! Den känslan alltså! När man hade klarat det och liksom jublade inombords. Vi åkte tillbaka till trekkingcentret först på flaket på en pickup och sedan bytte vi till minibussen. Alla var ganska trötta och utslagna.

 

Väl framme bestämde jag tillsammans med tjejerna från frankrike som jag lärt känna bättre idag att jag skulle hänga med till deras hotell. De sov i ett dormitory för endast tjejer och det var ganska billigt, jag kollade med mamma innan jag bokade. Efter att vi hade duschat stack de andra iväg på stan till nån bar medans jag stannade kvar i rummet och chattade med mamma och pappa.

Lite senare kom det in en annan tjej i rummet som också skulle sova där. Hon var från Bangkok och väldigt trevlig. Hon sa att hon och hennes kompis skulle till et tempel imorgon och att jag jättegärna fick följa med om jag ville, hon bjöd mig även på lichiefrukter och thailändsk öl (jag tackade nej till ölen). Varningsklockorna och mitt sunda förnuft sa mig att det inte var en bra idé och sa istället att jag var tvungen att möta upp Ploy när hon kom imorgon och kunde tyvärr inte hänga med dem. Ploy hade ju faktiskt sagt att hon skulle komma imorgon.

 

 

Mög! Attans! Sören osså!

Så började min morgon. Dels råkade jag försova mig något men dels hade jag beräknat fel oh det visade sig att det tog längre tid än jag trodde att ta sig tillbaka till förra hotellet med två vandringsryggsäckar, de skulle hämtat upp mig där 7:15. Nu i efterhand vet jag att jag borde ha mejlat dem om mitt byta av hotell.

Det var dessutom lite svårt att på tag i en túk-túk, när jag väl hittade en var det lättare sagt än gjort att hitta till treckingoranisationens kontor.

Väl framme hade min grupp redan åkt iväg och det enda jag hade på tankara nu var att lämna tillbaka ryggsäcken jag hade fått. Jag bad tusen gånger om ursäkt och han som organiserade det hela var med rätta ganska arg. Men till skillnad av vad jag hade trott skulle hända så bad han inte om att få ryggsäcken tillbaka utan om mitt pass, resten av pengarna och min signatur på kvittit. Snabbt som attan fick jag flytta över några saker från ena ryggsäcken till den andra. Han tog min röda ryggsäck och sa till mig att följa efter en kille som skulle försöka ta mig till min grupp. Nere på gatan hade han en motorcykel som jag hoppade på och sedan bar det av i full fart. Jag bad en bön om att det skulle ordna sig och att gud skulle ta hand om mig. Till sist kom vi ifatt minibussen med min grupp, de hade stannat vid en mc donalds för att vissa ville äta fruckost. vilken tur! 

I bussen frågade tjejerna vad som hade hänt, jag förklarae om igårkväll och den här morgonen och det var det, sen återgick alla till vad de hade gjort innan jag kom in i bussen.

 

Vårt första stopp var vid en marknad. Där fick vi 45 minuter att hitta och köpa de saker var och en behövde till vandringen. Med thailändskan tog jag mig runt enkelt. 

Saker jag sa:

Var kan jag hitta en jacka till regnet? (a.k.a. regnjacka)

Hur mycket kostar de strumporna?

Var säljer de vanligt vatten? (det är så man kallar dricksvatten - naam plao)

Var ligger 7-eleven?

Tack så mycket!

 

Min frickost blev några thailändska kakor och ett paket mjölk av svarta bönor.

 

Sedan fortsatte förden. Totalt åkte vi i ca. tre timmar. När vi var nästan framme stannade vi vid ett litet hak för att äta. Det låg vid sluttningen av ett berg och utsikten var en ganska bra smakbit av vad vi skulle få se senare. Vi fick pad-thai med tofu, jag tyckte att det var väldigt got och jag blev väldigt mätt. Jag är glad att jag åt allt och inte var kräsen som en av fransflickorna för man behövle verkligen all energi man kunde få sen på vandringen.

 

Efter maten bytte vi vår minibull mor flaket på en jeep. Vi svängde in på en något lerigare, smalare och skumpigare väg för att komma till en liten by. På vägen stod det kossor som sakta men säkert flyttade sig ur vägen, de var så söta!

 

Något som jag la märke till vid matstället var att alla, inklusive guiden, förrutom jag och tjejerna från Belgien rökte stup i kvarten. Så fort vi stannade för att ta en paus, inne i matstället, inne i hyddan i djungeln, överallt! Blä! Det är verkligen inte trevligt!

 

 

Vår utgångspunkt för vandringen var en liten by och uppförsbacken började redan från första början. Jag blev förvånad över hur mycket jobbigare det var att andas , men då kom jag på att vi ändå var ganska högt upp, åtmindståne 1,5 km. Det blev dock lite lättare att andas efter ett tag när man hade vant sig och vid en av pauserna använde jag mig av min inhaler.

Det gick uppåt och det gick neråt. Vid två ställen vadade vi över en flod. Vid några ställen stannade vi för att guiden skulle hugga itu en bambuholk med sin matchete, senare kom det att bli våra muggar som vi kom att använda senare.

 

Den sista backen var brantast av dem alla, rena rama mardrömsbacken faktiskt. Den var dessutom längst av alla och på den leriga vägen traskade vår guide på i rask takt. Det var så himla varmt och svettgt och destu tröttare man blev, destu mer halkade man i leran och de taggiga grenarna tycktes fastna i håret än mer. Vägen gick mellan täta snår och buskage och man kunde inte se skymten av var det skulle ta slut. När jag till sist kom upp föll jag ihop i gräset, det var verkligen en pers! Vi vilade där ett tag innan vi sedan fortsatte vår vandring.

En skolbyggnad vi gick förbi såg något malplacerad ut där den stod mitt i djungeln, det andra tecknet på att vi närmade oss byn var en gris som bökade omkring brevid vägen och några höns som sprätte lite här och där. 

Det var en ganska liten by och de enkla husen stod på pålar. Om man bortser från att husen stod på pålar var den väldigt lik Nillas by i Ixcán i Guatemala. En vän till guiden kom och hälsade oss välkomna och visade hur man sa hej på deras språk, de pratade nämnligen ett annat språk där än Thai. "Da blö na bu ni ta" - så sa man hej. Byn vi hade kommit till var en Karen stam. 

 

Innan kvällsmaten gick jag en runda i byn och de Belgiska tjejerna hängde också på. De är båda väldigt trevliga och de var de som jag umgicks med mest. 

Kvällsmaten var otroligt god! De hade ett annat sorts ris som först smakade lite som råggröten jag gör hemma ibland. Till riset fick vi en grönsaksgryta och en gryta med kokosmjölk, pumpakött och curry. Pumpagrytan var något av det godaste jag har ätit i Thailand! Vi stannade alla uppe ett tag och snackade. Tyvärr röktes det inne i huset där vi satt och snackade. En äldre kvinna från byn gjorde oss sällskap. Hon var väldigt bra på att få oss att förstå. När hon förstod att jag kunde lite thailändska blev hon väldigt ivrig och gick vidare med att lära mig lite av hennes språk också. Genom att använda mina hippiebyxor visade hon mig hur man sa de olika färgerna, tyvärr kommer jag inte ihåg så mycket nu i efterhand. 

Vi sov i två rum med två myggnär i varje rum. Vi hade fått varsin sovsäck och sedan återstod bara att somna på golvet. Jag sov väldigt gott nästan hela natten.

 

Vid ett tillfälle vaknade jag dock och gick på toa. Jag ville inte väcka de andra tjejerna för att fråga var ficklampan var och tänkte att jag säkerligen skulle kunna ta mig fram ändå. Allt gick bra tills jag skulle kliva ur huset, det var ett utedass man fick använda. Jag glömde att huset var på pålar och klev rakt ut i luften, dessutom var det lerigt där jag landade och jag halkade in under huset och fastnade. Jag blev något chockad över det hela men lyckades kravla mig därifrån utan att göra något ljud. Jag gick på dass och sedan på tillbakavägen gick allt bra, man gör ju sällan samma misstag två gånger. När jag la mig tillrätta kände jag dock hur mitt ben värkte och hoppades att jag inte blödde, jag ville verkligen inte förstöra hippiebyxorna. Att det gjorde ont gjorde mig inte så mycket, det var inte så illa att jag inte kunde somna och ibland får man helt enkelt bita ihop. 

 

 

 Svar: inget, de är alla från Belgien och Frankrike och pratar franska och hollänska med varandra, dessutom är man svettig och man riktar sin fulla konsentration till att inte snubbla i leran.

 

Tisdag 12 Juni 2016 - Kajaka i djungeln + nattstrapatser

 

Jag hade satt larmet på 07:15 så att jag inte skulle behöva stressa innan de kom för att hämta upp mig till kajakstället. Jag åt fruckosten jag hade köpt på 7-eleven. Croissanten var en besvikelse, den var inte alls god. Minipizzan var däremot helt okej som fruckost. 

Jag gick ner och bokade en natt till i samma rum och snackade med en amerikansk kvinna som åt fruckost där nere också, hon var väldigt trevlig och berrättade om när hon hade varit och vandrat i djungeln.

Nån gång mellan 8:20-8:30 kom de från kajaktället med en jeep och hämtade upp mig. 

På kajakstället kände det igen mig, det verkade inte som att så många kunder hade en mamma som först brevväxlade med dem och sedan att kunden själv gick dit för att göra bokningen istället för att bara ringa och boka. 

Där fanns en annan tjej som reste själv också. Hon var 24 och var från Italien, vi satt och snackade innan de började med informationen om turen.Man fick välja mellan två turer, en avslappnande tur där man paddlade mellan risfält och en annan utmanande tur med vattenfall och forsar som ringlade genom djunglens täta snår. Självfallet valde jag den med forsar och vattenfall i djungeln, den andra tjejen från Italien valde dock den andra turen.

 

Min grupp bestod av mig, ett par från tyskland, två franska tjejer, Bird, en av guiderna, Aidan, vår andra guide som verkade äga verksamheten och Mark, som var vän med Aidan och bodde i Australien.

 

Jag har paddlat en hel del kanot tidigare, men inte alls mycket kajak så jag var lite spänd på hur det skulle gå. Allt gick dock bra och jag hade jättekul.

Jag pratade mycket med Aidan och Mark. de var mycket trevliga.

Vid ett ställe kom Mark ikap oss ropade "look out for the gun!.

Aidan - "Where???"

Mark - "I think we need some gun-controlling here".

Aidan - "Where are the guns???"

Mark - "The girl, sheś so fast. I think we got a real speedy here, sheś really good."

 

Jag snackade även med Bird, på thailändska. Han visade mig bland annat en frykt som gick att plocka från träden som hängde över floden.

 

Det var extra kul när vi paddlade nerför vattnfallen, då var det ganska spännande jag jag säga. Men så länge man lutade sig frammåt och inte slutade paddla gick det bra. 

 

Vi tog paus vid ett ställe och åt lunch, det var jättegott. Ris, med en grönsaksröra och ett stekt ägg. Hela dagen tror jag att jag drack åt mindstånde två liter vatten. Det var ganska varmt så vi skvätte en hel del vatten på varandra. 

 

 

Paddlingen tog hela dagen och på vägen tillbaka bad jag dem att släppa av mig vid phoo-ecotrecking. Vi blev dock lite sena så jag kom något sent till informationsmötet, jag sa nämnligen iväg och vandra imorgon. Jag hatar att komma sent, det är något av det värsta jag vet, jag tycker att det är pinsamt. Mötet gick iallafall bra och vi fick ryggsäckar att packa våra saker till vandringen i. 

Vår grupp består av fem tjejer från frankrike som var 20 år, två tjejer från Belgien (27 år), vår guide Asa och jag. 

 

Eftersom jag inte ville ta med mycket pengar till kajakturen hade jag nu inga pengar till en tuk-tuk tillbaka till hotellet. Jag fotade kartan som de franska flickorna hade och började sen gå i riktning mot mitt hotell. Jag vet inte hur många gånger jag frågade om hjälp men jag är väldigt glad att jag kunde såpass mycket thailändska att jag kunde fråga var jag var och hur man tar sig till postkontoret som ligger nära mitt hotell. Det blev dock en ganska lång vandring och jag var ganska trött när jag kom fram till hotellet. Jag tänkte hela tiden på vad jag hade läst på internet om att resa ensam och vad mama hade sagt. Jag försökte verka så självsäker som möjligt och även om jag inte riktigt visste om det var rätt väg gick jag som om jag var på en sightseeingtur och visste exakt vart jag skulle härnäst. Om man verkar som att man ar tappat bort sig eller som att man inte vet vart man ska finns det en mycket större chans att man råkar ut för dåliga saker då man verkar mer sårbar då.

 

Väl framme vid hotellet lämnade jag ryggsäcken på rummet, tog plånboken och gick ut för att köpa saker till vandringen. Jag la märke till att det nu fanns tre andra ryggsäckar i rummet men ägarna till dem var inte där. På en 7-eleven köpte allt från myggsprej, solkräm, förstahjälpenkit och mat till imorgonbitti. Sedan beställde jag stekt ris med grönsaker på hotellet, jag ville inte vara ute och gå på gatorna såhär sent och dessutom var jag väldigt trött.

När jag kom upp till rummet såg jag att det var en kille där (det visade sig sedan vara tre killar). Jag var ganska förvånad för jag trodde att det var ett girls-only-room men jag hade antagligen inte kollat tillräckligt mycket om det när jag bokade rummet. När jag skrev till mamma sa hon genast till mig att byta rum. Jag gick ner till receptionen. Kvinnan där sa dock att det var totalt omöjligt såhär sent. Jag gick upp till mitt rum där jag hade datan och skrve med mamma, inte mycket senare gick jag ner igen och sa att om det inte gick att byta rum var jag tvungen att byta hotell. Kvinnan sa att jamen då får jag väll göra det.

Hela tiden pratade jag med mamma via facebook. Jag gick upp till rummet, packade mina saker, gick ner och fick tillbaka min deposit för nyckeln och sedan var jag på gatan med två vandringsryggsäckar. Först valde jag att gå till ett finare hotell, de måste ju ha ett rum! De sa dock att det enda rummet de hade kvar kostade nästan 2000 kronor för en natt, kronor! Jag gick därför vidare. Jag två andra hotell men de var båda fullbokade, killen på ena hotellet sa dock att jag borde kolla hotellet runt hörnet. 

Jag var väldigt nervös och även lite rädd men jag hade redan slagit fast vid att jag inte skulle låta några känslor som rädsla ta över, risken är då att man tänker mindre klart. Vid ett tillfälle när allt bara kändes som mög stannade jag upp och bad nyingbönen för mig själv. Efter det samlade jag mig och fortsatte. 

Hotellet runt hörnet hade plats! Det kostade 400 baht för ett rum. Rummet låg allra högst upp. När jag kom in i rummet fylldes jag av en sådan lättnad. Det var ett väldigt fint rum och dubbelsängen var jätteskön. Det tog inte lång tid innan jag somnade. 

 

Måndag? 11 Juni - Solo performance in Chiang Mai

 

(jag fattar inte... jag måste växlat ihop nån dag eller nåt för jag missade en dag där, söndagen, jaja)

 

Ärligt talat var jag ganska nervös på morgonen. Det innebär ju faktiskt ganska mycket fler risker när man reser ensam, speciellt om man är kvinna... och under 18. Men å andra sidan så hade Ploys mamma sagt att de skulle komma den 15 så det var ju inte så många dagar jag skulle vara där själv. När jag kom in i hennes rum vid elva tiden för att meddela att jag skulle åka nu så sa hon hejdå från sängen.

Förresten! Mormorn mår bra nu, igårkväll kom hon hem och imorse verkade hon faktiskt både glad och pigg.

Mamman var väldigt orolig men även stöttande och jag försäkrade henne att jag fanns tillgänglig på mobilen hela tiden. Hon skjutsade mig till flygplatsen och släppte av mig där med mitt bagage.

 

Där gick nästan allt på räls. Jag checkade in och gjorde allt sånt man gör på flygplatser utan problem.....men när man kommer till den saken som skannar väskorna fastnade. Jag hade glömt att det lilla sykittet jag hade tagit med innehöll en liten, liten sax....som de konfiskerade, plus min solkräm som var för stor. Det något ironiska här är att Iris också råkat ut för det här vid den här kontrollen TVÅ gånger och de har konfiskerat hennes saxar, jag antar att det går i släkten!

 

När jag väl satt på planet hade jag mycket tid att fundera. Nerviositeten byttes ut mot förväntan till vad det här äventyret kan lära mig. Dessutom har jag ju gud på min sida, så riktigt ensam är jag aldrig!

Väl framme tog jag en taxi till mitt hotell. Det var kajakstället som hade rekommenderat hotellet "green tulip house". Ja beställde en bädd i ett fyra-mannars rum och tog sedan det nödvändigaste och begav mig ut på gatan för att hitta kajakstället. 

Det var lite svårt att hitta först men jag hade inte brottom och till sist hittade jag det. Personerna där verkade jättetrevliga och jag beställde en kajaktur för morgondagen, det lät mycket spännande.

 

På tillbakavägen stannade jag vid en mysig restaurang och beställde pad thai (på thailändska). Det var väldigt gott och det var en speciell rofylld känsla att äta själv. Efter det tog jag en omväg för att titta på ett tempel och sedan köpte jag fruckost till imorgon på en 7-eleven.

 

Det visade sig att det bara var jag som skulle sova i rummet, det kändes ganska lyxit att ha det helt för mig själv. Eftersom ingen annan var där kunde jag videochatta med mina föräldrar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tisdag 5 Juni  - Kanchanaburi, II Wolrd war museum

Halv elva var vi redo med vår packning och matsäck för vårt nästa äventyr. Ploys föräldrar skjutsade oss till minivan-stället. Hennes pappa var orolig och ville nästan inte att vi skulle åka, han hade läst en artickel om en flicka som blivit våldtagen.

Som matsäck hade vi packat ner muffins, några thailändska knyten med bönor och andra fyllningar, godis från the 100 year market och en massa vatten. Resan skulle tagit tre timmar men i slutändan var det snarare fyra timmar. Vi släpptes av vid en gravplats. det var en historisk plats från andra världskriget. Japan hade beordrat att en tågräls skulle byggas genom thailand. Under byggandet av den dog många, både krigsfångar och civila. Vi gick runt och tittade på kyrkogården lite och läste på informationstavlor. 

 

Sedan gick vi mot vårt hotell som var ungefär en kilometer bort och hette "Tamarind guest house". Det kostade 340 Baht (85 kr) för oss båda att sova där en natt. Vi lämnade mestadels av vår packning där och begav oss sedan till ett museum som låg 2 km bort.

Vist var det mysigt att gå dit men lukten från alla matstånden påminnde oss om att vi nog var ganska hungriga ändån.Därför gick vi in på ett cofee-house för att äta nåt. Vi beställde varsin tonfiskmacka, den var jättegod men något kladdig, tur att det fanns gott om servetter. 

 

Efter det var vi redo att gå in i museet. Det första man möttes av i museet var statyer av dikatorer och andra ledare. Något som slog mig var hur informationstexterna var skrivna. I Hitlers informationstext stod det saker som "we asume he was an evil man". Det är klart att jag håller med om att han inte var en bra man men att i en historiskt informativ text skriva att man antar något sådant är ganska oprofessionellt, det är bättre att inte skriva så och istället visa upp fakta som sedan speglar det man vill förmedla. Något annat som fångade min uppmärksamhet var att napoleon stod sida vid sida av personer som Chamberlain, Mussolini och Hitler. Därefter gick vi in i ett rum som berättade om olika händelser och personer genom bilder, de ställde också ut utrustning och diverse vapen från andra världskriget. Det var intressant att se hur thailand hade påverkats av andra världskriget då jag inte läst nåt om det. Museet fokuserade mycket på asien under andra världskriget och det var intressant för för det mesta fokuseras det mest på europa när man pratar om andra världskriget. 

Det var inte ett jättestort museum men det fanns mycket att se och lära sig om.  

 

När vi kände att vi var färdiga med museet fortsatte vi till en bro. Bron hade byggts under andra världskriget och var en del av rälsen som Japanerna hade beordrat skulle byggas. Vid den här bron hade speciellt många fått sätta livet till. 

Vi gick över bron, som hette "Kwae-bridge"(men stavningen varierar). Utsikten över floden i skymmningsdax var jättefin. På bron köpte Ploy en levande fisk (som såg ut som en orm) av en gammal dam. Det är en del an Buddhismen att man ska släppa ut djur som fåglar och fiskar i naturen för att få "merit". Ploy släppte ut den i floden när vi hade kommit över till andra sidan och sedan traskade vi tillbaka. Sedan satt vi en stund och chillade och drack en söt dricka en stund. 

Efter det gick vi mot nattmarknaden som var cirka 2-3 km bort. På vägen dit stannade vi vi en restaurang och beställde kvällsmat. Jag betsällde vårrullar med ris, det var sååå gott. Det tog dock en stund innan vår mat kom. Medans vi väntade snackade vi med Ploys mamma via hennes telefon. Vi var båda väldigt hungriga och jag sa till hennes mamma "Shan Hiuuu" (Jag är hungrig), och Ploy instämde. Personalen på restaurangen måste hört oss för hon kom och försäkrade oss om att maten snart skulle komma haha. 

Efter maten var vi redo att fortsätta till nattmarknaden. Det var jättemysigt, det var på sätt och vis som marknaden i Antigua i Guatemala. Jag övade mycket på min thailändska. Vi köpte varsina hippiebyxor, jag köpte ett par örhängen och en tiden chokladpudding och Ploy köpte glass. Men viktigast av allt! Vi tattuerade oss! Ingen riktig, bara en sån man sätter på med en våt trasa och som går bort efter en vecka, men det var fett kul ändå. Min föreställde Che Guevara och Ploys var en "sassy" katt. Dessutom köpte vi fler som vi kan använda vid andra tillfällen. Det var roligt att göra det men ärligt talat kommer jag nog aldrig skaffa en riktig, på grund av många anledningar. När vi kom hem skojade vi med våra föräldrar och sa att de var riktiga. För mig var skämtet mest att den föreställde el Che, men "skämtet" tog en öväntad vändning och när det inte uppfattades som något roligt vi jag lite dåligt samvete. 

På hemvägen från nattmarknaden köpte vi en liten matsäck till morgondagen när vi ska åka till en nationalpark och titta på vattenfall. 

 

 

Något som jag har lagt märke till i Thailand är hur många västerländska män som går omkring med en ung thailändsk flicka. Kan det vara så att det har med deras kultur att göra, att det är tack vara deras objektifierande sätt att se på kvinnor som de kan rättfärdiga detta beteende? Nej, man kan inte döma en hel kultur på det man ser här, men det ger en sannerligen något att fundera över.

_________________________________________________________________________________________

Vi gjorde ingenting under morgonen. Men efter lunch tog vi metron till "Chatujak". Vårt mål var egentligen att cykla runt i en annan park, men för att komma dit gick vi igenom Chatujak-park och dä fanns några grymma styrkeövningsgrejer som vi testade. Eller rättare sagt Ploy blev en hård och kvävande tränare och fotade mitt svett ;). 

 

När vi var färdiga där fortsatte vi gå. Man kom fram till nästa park ganska snabbt men cykeluthyrningen var på andra sidan av parken, och det var inte en liten park heller. Det var riktigt hett också. Därför köpte vi glass, eller borde det kallas glassmacka? I en brödbulle hade man lagt sticky-rice och glass med majs och andra grönsaker och toppat det med vad jag tror var karameliserad mjölk. Gott med glass var det iallafall i värmen.

 

Efter att vi hyrt två cyklar och köpt en hel massa vatten cyklade vi en tur i parken. Sedan hade vi en liten picknick och tittade på en volleyboll-match. Jag är inte jättebra på att se sånt men Ploy konstaterade ganska direkt att alla spelarna var ladyboys.

Efter det spenderade vi nästan hela eftermiddagen med att cykla runt i Parken. Jag skriver nästan hela för vi lekte i en lekpark också och styrketränade på ett ställe där de hade en anläggning för det. Klockan prick sex meddelade de i högtalarna att alla skulle sluta med vad de höll på med och ställa sig upp i respekt för fanan och nationen. Sedan spelade de nationalsången i högtalarna medans flaggan hissades ner, när sången var slut var det som om nån hade tryckt på "play" för alla fortsatte med vad de höll på med tidigare som om inget hade hänt.

 

Efter allt tränande och vi hade lämnat tillbaka cyklarna gick vi för att möta Ploys mamma på ett köpcenter. 

Där hade mamman nåt ärende och sen skulle vi äta på the MK restaurant. Ploy och jag gick dit för att beställa medans mamman gjorde sitt ärende. På bordet fanns det en gryta och sedan beställde man in saker att hälla i den, som till exempel nudlar, tofy, svampar, räkor, fisk, grönsaker. Det var jättegott men Ploy beställde in jättemycket. Jag tyckte jättemycket om nudlarna och fiskbullarna. Men jag blev mätt...och i vanlig ordning tyckte de att jag åt för lite. Vilket jag låvar att jag verkligen inte gjorde, Jag åt nästan två hela skålar fulla med gryta, och skålarna var inte särskillt små. Ploy skrev också med mamma som rapporterade hur det går med kycklingarna där hemma. Min snälla mamma stod dessutom på min sida när Ploy skrev till henne att jag inte åt tillräckligt, något jag uppskattade mycket.