jag skrev ju innan att jag tänkte gå ut i skogen lite. Jag bestämde mig för att gå ner mot ån. Det var väldigt rofyllt. Jag stressade inte alls och ändå kändes det knappt alls långt att gå ner mot ån. Det var lite ruggigt, regnigt väder med det var en del av charmen. Att gå där i min gula regnrock, bekymmerslös, inte ens regnet störde mig det minsta.
När jag kom fram till ån såg jag hur översvämmad den var. Det som förvånade mig lite var att det fortfarande fanns snö och is vid kanten av ån. Det var inget orlande idag, nej det brusade och forsade. Jag gick längs med ån och försökte hitta ett möjligt ställe där jag kunde komma över till andra sidan. Jag kom aldrig över hela vägen dock. Men jag fortsatte gå. Vid ett tillfälle trodde jag att jag såg två älgar. Det var dock bara trädrötter från fallna träd lite längre bort.
Jag gick en bra bit tills jag ville stanna och vila, så jag klättrade upp i ett träd och satt där en stund och spanade efter djur. Jag såg inga djur, mobilen dog och det började bli mörkt så jag vände och gick hemmåt igen.
Det var verkligen mysigt och tankerensande att promenera iväg sådär för mig själv. Jag vill göra det mer gånger. Det fanns så mycket tid till att bara fundera, ingen press heller, bara vara.
En sak som jag funderat över nu på sistånde är fastan. Det har väckt många frågor och en del nyfikenhet.
Gonatt folket, Sara
Idag fick jag agera ridlärare när jag skulle hjälpa Fanny och Sammy att få till galoppen. Båda var jätteduktiga. Fanny är verkligen bra på att ta till sig de tips man ger henne, hon är också mjuk med Sammy och det gillar jag. Vi har köpt boots till Sammy och idag var första gången som vi verkligen provade dem. De passade fint och det var ju skönt för då är han kanske inte lika stel när man rider ut på honom utan skor.
I fredes så var det frekevnt. de var kul. Vi gjorde roliga lekar (bl.a. djungeltelegrafen, hela havet stormar och blnkleken). Vi äldre fick i uppgift att planera terminen, jag tror att det kommer bli en jättekul termin! Kaje fixade jättegoa varma mackor till fika. Hanna är ledare i år, det ska bli sännande att se hur hon agerar i ledarrollen.
Igår gjorde jag inte mycket, men på kvällen kom Frida och Alma över. Vi hade mys och tittade på film (scorch trials, 2a i the maze runner trilogin). Påda tjajorna sov över till nästa morgon. Det var verkligen mysigt att de kom över :).
Nu hade jag tänkt gå ut i skogen.
See ya lter alligater!
/Sara
För många pesoner är livet ganska rörigt. I skolan behöver vi kalendrar för att hålla reda på läxor. Det är ofta jag behöver planera i mitt liv. Idag var det termins planering för scouterna till exempel. Fast även om jag planerar en del saker i mitt liv så kan jag nog erkänna att jag skulle behöva planera ganska mycket mer. Jag skulle behöva planera en tid där jag gör mina läxor (annars glömmer jag lätt bort det), hur jag ska rida min ponny varje dag, en tid när jag tränar (joggar eller muskeltränar, bara lite grann).
Men om sanningen ska fram så är mina känslor för planering lite som den känslan i en skräckfilm när man vet att det kommer hända något riktigt läskigt snart men det är alldelles tyst, tystnaden är det värsta för man vet att snart, snart så smäller det! När jag ska planera in något utöver det vanliga, ta morgonprommenader till exempel, så vet jag redan innan att det inte kommer hålla. Det kommer att komma en tid när jag helt enkelt inte "pallar" och sen går det raka vägen till blåkulla. Det är den här "rädslan" för att jag kommer att misslyckas, även om jag inte har misslyckats ännu, som fattar tag i mig viskar att det är onödigt att ens försöka. Det är den som gör att när mamma för ett tag sen föreslog att jag borde planera in allt skolarbete och hur många sidor jag ska läsa i biologi och historieboken varje dag så känner jag den där "rädslan", för det kommer ju ändå aldrig att hålla!? Eller? Jag ställde ju den frågan innan jag ens hade försökt.
Ibland känns det jobbigt att planera, som när man vill lägga en kudde över ansiktet när en riktigt läskig scen i en skräckfilm kommer, det är helt enkelt inte värt risken att bli rädd eller misslyckas. Min mening är inte att man ska planera allt i livet, men jag tror att vi alla hade kunnat få ganska mycket bättre ordning på livet av att försöka planera lite till. Och om du misslyckas, om du inte lyckas hålla vad du planerat, so what!? Bara för att filmen är mitt i en scen där huvudpersonen håller på att dö betyder inte det att han eller hon inte mirakulöst kommer att överleva. Samma sak med att planera, det kanske känns skit när man för 77nde gången inte kunnat hålla vad man planerat, men då är det ju bara dax igen att ta nya tag och planera inför nästa målsättning eller event. Dessutom kanske du lärt dig hur högt du ska sätta ribban för att du ska orka hålla vad du planerat.
Gokväll, gonatt och många varma kramar från Sara
(bild från helgen)
Just nu har jag ToK (theory of knowledge). vanligtvis är det en ganska flummig lektion men just nu är den om möjlit ännu flummigare. Vi ska strax göra en folkhälsoenkät när läraren fixat klart allt.
Idag har jag haft sovmorgon, men på grund av att min enda skjuts till stan går kvart över sju så ar jag suttit i studierummet och läst en bok. Det är en serieroman och den heter Maus. Jag tycker att den är väldigt intressant och den känns autentisk.
En grej som är nytt för tillfället är att jag har börja snapa ganska mycket på sistånde. Inte med många, bara med två, mestadels med en person. Det är kul och när man väl kommer igång med det så flyter "samtalet" på :). dessutom har jag blivit tipsad av några riktigt bra, nya låtar som jag har lagt till i mina två favoritlistor på spotify.
Nu fortsätter lektionen, bye bye, Sara
Igårkväll efter att jag hade duschat så skrev jag i min dagbok.
20/01-2016 Jag Tänker
Jag funderar på så mycket just nu. Det är som om alla tankar och sätt jag vill uttrycka mig på kommer till mig nu. Som att destu mer avklädd jag blir destu mer förnuftigare tänker jag. Jag tänker på hur frustrerad jag blir när jag inte vet hur jag ska bemöta rasism, både på facebook och face to face. Jag fattar inte riktigt varför folk är så emot halal när det i grunden inte handlar om djurplågeri.
Jag tänker på att jag har finnar och att jag är så sjukt vacker och snygg (boostar mitt självförtroende framför spegeln). En person sa idag att jag liknar Amanda Seyfried (mamma mia tjejen) och jag blev jätteglad. Jag blir arg när jag tänker på hur fixerade folk är vid sina och andras kroppar, även jag ibland. Jag tänker på hur mycket bättre det vore om vi styrkte varann istället för att peka ut fel. Jag funderar över varför vissa saker är så svåra att släppa.
Jag tänker på hur mycket jag trivs med mina vänner i skolan. Jag tänker på att jag kanske börjat bli slapp med en del skolarbete. Borde jag göra något åt det? njaa... :)
Jag ligger och funderar över hur jag vill ha det imorgon och om det kommer att vara jättetovigt eftersom jag inte orkar borsta håret och lägger mig med vått hår i sängen. Jag tänker på att jag borde gå och lägga mig nu.
Gonatt, sara
Jag tog inte med allt jag skrev eftersom vitsen med en dagbok är att man ska kunna skriva saker som ingen annan får läsa. Det är lite rörigt också eftersom jag låg i sängen och inte var sisådär jättepigg.
Nu har jag "sovmorgon"(ser det ut som om jag sover??). Snart ska jag på möte med ekonomiläraren för jag kanske ska göra min Extended Essay (typ gymnasieprojektet) i ekonomi.
Läs det här om ni inte håller med mig om halal http://www.metro.se/nyheter/sa-ser-faktan-ut-om-halalslakt-i-sverige/EVHndq!naxxnkF1o6aHc/ .
Mycket händer. Första månaden på året är inte ens slut och det är redan full rulle!
-
Jag har tävlat Tallium, det gick inte jättebra samtidigt som det gick bra med tanke på att det hade kunnat gått mycket värre (han var v-ä-l-d-i-g-t stissig och jag var lite extra försiktig eftersom jag inte ville ramla av igen!). Jag och Tallium ska börja hoppträna igen, i Sösdala, det ska bli kul.
-
Galan!!! Vi ungdomar från Rickarum och Nävlinge (20 st + 3 vuxna) fixade en Gala. Det kom 80-90 pers och vi samlade in mer än 20 000 kronor till barnhemmet och skolan i Haiti! Det var verkligen bra jobbat! Maten var helt fantastisk (seriöst, den var makalös!), otroligt hur platsgruppen lyckades få in alla gäster in i kyrksalen i Nävlinge, utan ljud och ljus killarna kunde vi inte gjort kvällen. Vi får inte heller glömma musiken, underhållningen och intervjun med mormor om Haiti! Jag är dock glad att vi inte fixar mer än en Gala per år!
Jag har inga speciella nyårsmål, förrutom att jag ska öva på att bli ännu mer självsäker och jobba på mina retoriska skills. Däremot känner jag på mig att det inte kommer att vara särskilt lugnt år. Det känns som att det kommer att bli fyllt med spänning, nya erfarenheter och nya vänner. Jag har mycket på gång i mitt liv just nu, kanske blir det ett år där jag får lära mig att ta det lite lugnt? Vem vet? Inte jag. Det enda jag vet är att jag kan försöka göra så gott jag kan och le och skratta mycket.
Förresten! Jag ska försöka fixa ihop några bilder för att summera förra året i ett inlägg :).
Kram, Sara!
Ps. Ett som är säkert är att detta året säkerligen inte kommer att bli som det förra!
