Varmblod är Charmblod

 

-Rainmaker

 

Idag skrev jag in min dagbok att det är en alldelles vanlig dag.Men den blev inte alls så vanlig som jag hade trott. När jag kom hem stack jag ock Iris iväg till ridbanan. Iris var snäll som agerade som banbyggare och fotograf. Först red vi dressyr och lekte lite med min hatt. Sen mjukstartade vi med att trava över bommar på marken, när han var alldelles cool med det så höjde Iris....lite i taget. Sammy var full av energi och vi jobbade som ett team. Han hoppade så härligt, med så mycket kraft och glädje.

 

Det är en så skön känsla av lättnad att kunna hoppa med Sammy igen. För ett år sedan nu så fick Sammy Borrelia och Anaplasma. Först sa de att han skulle bli frisk innom max tre veckor, han var ändå halt så de sa att vi nog bara skulle vänta lite till. Ibland verkade han ha tillfrisknat men sen nästa dag var han lika dålig igen i benen. Det västa var att inte veta vad det var för något och ibland kändes det verkligen hopplöst. I slutet av sommaren fick vi reda på vad det var, Borrelia och Anaplasma. Beskedet blev att ytterliggare vila var nödvändigt och att han skulle behandlas under en tid hos veterinären. När det väl verkade som om han var okej så fick vi börja leda honom och sen övergick det till att skritta honom lite varje dag. Idag är han helt frisk. Förra distanstävlingen fick vi det väl konstaterat efter 40 km och tre stycken veterinärkontroller. 

 

Snart är det en distanstävling igen, då ska vi rida 50 km. Känslan av att kunna sträcka ut i en snabb galopp eller när man verkligen får till det på dressyren den är ren och skär glädje. Känslan av stolthet när någon annan ridit honom och han varit snäll och dessutom ej kastat av stackarn, haha. Ibland är det lite svårt att hinna med allt som en IB student, scoutledare, sångare och ryttare. Men jag vet även att när dett känns jobbigt så finns Sammy där för mig och när vi sträcker ut i en flygande galopp genom skogarna kring Rickarum så är det som om allt annat blir obetydligt och försvinner för en stund.

 

Tack Gud för våren, för mina vänner och för Sammy

 

Kram, Sara

 

Ps. Iris var fotograf

Svaret på den frågan hade varit nej om du hade frågat mig för några år sedan, då tyckte jag inte att dressyr var särskillt spännande, hoppning är myyycket roligare! Nudå? Nu kan jag inte hoppa Sammy på ett bra tag och sist vi gjorde det gick det inte fantastiskt... idag på dressyrlektionen så kändes det dock fantstiskt!

 

Det känns som att vi gör framsteg varje lektion! Idag fick jag flera kommentarer om att mina händer var jättebra nu och att jag hade bra kontakt. Sammy frustade mycket och vi kändes verkligen som ett team. Tränaren var förvånad över hur ovanligt duktig han var i galoppen! Han var verkligen jätteduktig och lyssnade verkligen på mig när jag ville öka, eller sakta ner. Så stolt jag var över Sammy när hon kommenterade hans galopp!

 

När jag väntar innan lektionen ska börja så tycker jag faktiskt att det är spännande, för jag vet inte vad vi kommer att lära oss idag och hur tränaren kommer att utmana oss denhär gången. Jag kan känna hur Sammy även han väntar på något speciellt när han vickar på öronen och frustar på uppvärmningen. Sen så måste ju Sammy såklart lära sig att ridtränare inte är lika förtjusta som jag i att få en renslickad jacka! ;)

 

Idag tränade vi på skänkelvikning, på att vara stadg i handen och vi träade på att ha kontroll i galoppen och traven. Iris var med på träningen, Ranghild ser ut som en docka när hon böjer nätt på huvudet och trippar fram med sin blonda prinsessa på ryggen!

 

Jag känner mig på gott humör idag, ÄVEN om vi haft två ekonomiprov idag. Imorgon har jag prov i Historia (japan) och Biologi (celler och sånt). 

 

Kram, Sara 

Det blev så att jag red ut på Sammy tillsammans med Frida. Det härliga med Frida är att det aldrig blir nån pinsam tystnad, jag kan prata med henne om allt. Vi pratade hela vägen, om skolan, våra hästar, skidläger och frekvent. Båda våra hästar ska bara skrittas för tillfället så det passar jättebra att rida ut tillsammans, vi borde göra det oftare. Desutom så är Sammy och Mille bästisar (ibland misstänker jag att de är kära i varann).

Sammy var mysig idag och fick därför även idag en rejäl ryktomgång. Han verkar verkligen gilla sin medicin då han slickar hinken när kraftfodret är slut (gjorde han inte msm:en). Jag fixade i vindskyddet idag med och såg till att det fanns mycket halm i båda uteboxarna.

 

Sammy kanske inte äter sin msm längre, men det gör jag. 

När jag kom in möttes jag av Iris och Allis som kaosade i köket så jag bestämde mig för att jag också borde kaosa lite. Jag hällde i mjölk, en banan, en msk msm, vaniljsocker, ingefära och kanel i matmixern. Den blev faktiskt god och efter att jag haft i extra vaniljsocker tyckte även Allis att den var god. Vad var det som Allis och Iris höll på med då? Jo, de gjorde chocobananos. Frysta bananer som man doppat i choklad så att den stelnar om bananen. Det är som en glasspinne och är mycket vanlig i Guatemala. 

 

Nu ska jag läsa i min (svenska) bok och kanske göra ekonomi-läxan. Imorgon kommer frekvent hem till mig. Vi ska spela volleyboll och grilla fodermajs (det är den bästa majsen). Förhoppningsvis så sover en eller annan krabat kanske över.

 

 

Kram, Sara

Sammy har haft borrelia. Därför har han en vecka bott hos veterinären och fått behandling at veterinären Lotta W. Nu är han äntligen frisk och hemma igen. Igår var jag ute och red barbacka med grimma och grimskaft på Sammy för första gången sen han kom hem från veterinären. Det känns att han vill få släppa loss all sin energi och han hade nog gärna både travat och galopperat om jag inte hade sagt att det var skritt som gällde idag. 

När vi kom till slutet av sträckan som jag brukar galoppera på så stack en kossa upp huvudet bakom stengärdet. Sammy ÄR inte rädd för kossor, han har aldrig varit det. Nu däremot...! Han vände tvärt och galen-bockade halva sträckan (ca 200 m.). Jag föll inte av!!! Fett stolt var jag ändå över att jag inte ramlade av och höll i mig. Det var inte ens minsta tvekan på att jag skulle kasa av. Jag tror att det kan ha berott på att jag var mer orolig över att han skulle halka och skada sig igen än att jag skulle ramla av. Det var länge sedan som han bockade på det viset så det var okej och jag var inte alls sur på honom. Lite spänning behöver man ju i vardagen ;)!

 

Jag såg även till att rykta honom rejält idag. När jag ryktade manen och svansen så kändes det som om någon haft balsamsprej på honom... jag upptäckte även fläta i manen. De har verkligen skött om honom bra och pysslat om honom hos veterinären. 

 

Igår kväll fixade jag även halm. Jag kastade ner halm från loftet på ladan (inte vår utan längre bort). Sedan gick jag hem bärandes på en bal och hämtade den andra senare med släpet. Jag la ut två balar i vindskyddet så att det skulle bli riktigt tilltalande och skönt att ligga där. 

 

Ikväll skulle jag gärna rida ut med Frida om hon kan.... <3 :)

 

Kram, Sara 

Bild från Instagram från igår :), jag är snyggare i ridbyxor och rid utstyrsel än vad jag är i skolan XD!

Igår kväll så åkte vi till veterinären med Sammy. Det kändes som om dessa veterinärbesök aldrig skulle ta slut! Den här gången gällde det att vi misstänkte att han kunde vara halt igen. Iris hopptränare sa dock att det inte var ovanligt att han blev halt igen utan att det kunde bero på att han bara inte jobbat eller använt benet så mycket (han har ju nästan bara drällt hela sommaren). Han kanske helt enkelt fått lite träningsvärk. När vi kom dit så fick jag longera Sammy inne i ridhuset, veterinären kunde inte se något. Sedan gjorde hon böjprov på alla benen och vi fick springa fram och tillbaka på grusgången, ingen anmärkning på att han var halt då heller. Till sist tog hon ännu ett prov och sen konstaterande hon att han inte var halt men gav oss ett kosttillskott med msm och glukosamin som hette Joint support. Jag har fått instruktioner om att trava honom på raksträckor på hårt underlag i början. Skogssträckan in till byn blir perfekt :).

 

Jag är så glad och lättad att det inte var något fel på Sammy. Tävlingen i oktober får vi med säkerhet slopa, men det kommer ju fler tävlingar och vem vet... han kanske är hoppsugen...? Eller så kanske vi satsar lite på dressyr. Jag vet inte vad framtiden kommer att ge oss för möjligheter men just nu så ser den ljus ut.

 

Idag har jag haft sovmorgon. Kom dock in klockan 8 som vanligt. Därför har jag tillbringat morgonen med historieboken och nu framför datorn i bibblan. 

 

Snart har jag historia, sen kommer Svenskan och sedan Ekonomin. Jag slutar 17 -.- ...

Imorgon är det Frekvent igen, vi får lunch och det blir säkert kul. Det kommer dessutom en hel drös med nya tonåringar som ska börja nu till hösten, vi får göra var vi kan för att få dem att känna sig välkomnade. :).

Det gick jättebra att hoppa Sammy igår och till skilnad från när jag hoppade Tallium så föll jag inte av en enda gång! de´ ni!

eftersom jag är på blogghumör så kommer lite bilder från hoppningen! :D

 

Sammy var helt fantastisk! Nästan hela första rundan (32 kilometer) hängde vi på tre andra travare i täten. Det må jag säga, dit gick fort! Men Sammys gnista glödde hela vägen och han hängde med! Men jag må säga, hans travartrav var till STOR hjälp!

Ända fram till klockan tolv så låg dimman tjock som en slöja över skogen och det var som att rida in i en saga. På ett ställe skulle vi rida runt en sjö, vattnet var helt stilla, trädens höstfärger speglade sig i vattnet som en madonna! På vissa ställen skulle vi rida rakt in i skogen och ibland red vi över broar eller galopperade upp för en brant granskog i full fart. Landskapet varierade sig hela tiden.

När vi inte red tillsammans med travarna så sjöng jag för full hals, antingen var det Pocahontas, Zara Larsson, lovsånger eller Lady Gaga! Sammy svarade på sitt eget lilla vis. (Genom att sänka huvudet, frusta eller ta ett litet krumsprång <3).

 

Tips! om du någon gång tänker tävla i distans så följ detta råd; hoppa av cirka 300 metar innan ingången, lossa sadelgjorden och led din häst den sista biten. Om du gör det så går pulsen ner mycket snabbare!

 

Andra varvet (20 kilometer) gick också jättebra, om inte bättre! Sammy kändes mer avslappnad det här varvet!

 

"Om vinna tävlingen blir viktigare än att vara en medmänniska så har det gått för långt" Om detta fick jag påminna mig om när vi mötte en av travarna som hade ridit ifrån oss under förra varvet. Hon hette Anne och hennes häst hade bestämt att "nehe, jag tänker inte ta ett steg till!" så Sammy och jag fick vara draghjälp och då ville pållen hänga på igen. Vi red tillsammans med dem resten av varvet. Hon hade ridit distans många gånger tidigare och jag söp in alla tips som hon delade med sig av.

Bland annat skulle jag inte galoppera i mål här eftersom att det fanns så många kaninhål och hästen lätt kunde trampa fel och bli halt.

 

Vi travade över mållinjen som trea...men så blev tyvärr inte slutresultatet. När han hade gått ner i puls så ledde jag in honom till veterinär gaten. När veterinären hade kollat pulsen på honom så sa hon först 64 (hästen får inte ha mindre än 60 i puls) men då kollade en annan veterinär pulsen och sa att den var 60! Phu! Sammys puls kanske var i 60 men MIN var på 190. Sammy var seg när vi skulle springa. Veterinären sa att han var lätt ojämn i gången men att jag skulle springa en gång till, den här gången så tittade tre veterinärer på när jag travade med Sammy, fram och tillbaka. Nix, han är lätt ojämn i sin gång så han är nog halt sa de, "d-u  ä-r 

d-i-s-k-v-a-l-i-f-i-c-e-r-a-d". 52 kilometer hade vi ridit, farmor hade kommit, vi red över mållinjen som trea men fick åka hem tomhänta. Veterinären sa dock att om han bara fick vila en dag så skulle han vara helt bra igen! Jag var faktiskt mest orolig för Sammy. (Veterinären hade dock rätt för nästa dag så travade jag med honom en sträcka fram och tillbaka och mamma sa att han inte var "ojämn", tur det!) När sedan veterinären sa att han skulle dopingtestas... Aja, det var inget farligt det hade lottats innan tävlingen vilken/a hästar som skulle testas och Sammy var lugn genom hela proceduren. Han var väl van från travet kanske.

 

Väl hemma fick Sammy en varmdush med schamponering och många, många kramar och pussar!

 

Kram

/Sara och Sammy

 

Ps. det blev många bilder men dom läggar jag ut när jag kommer hem! :D

När jag red ut på vägen för att möta så såg jag på höger sida knappt två meter från oss, ett rådjur som nyfiket tittade fram. Jag lådsades som om jag inte hade sett det men i ögonvrån kunde jag se att den höll ögonen på oss tills vi kommit ut på vägen och begav oss bort.

Jag undrar vad rådjuret tänkte när det såg oss...?  

Jag var tidig så jag red igenom honom lite kort på ridbanan innan vi stack iväg. Det visade sig senare under ridturen att det var nyttigt för honom att värma upp på ridbanan. När vi skulle galoppera så måste vi nämligen rida väldigt sakta bakom Ann och då var det till stor hjälp att han redan var samlad! :)

 

I slutet av ridturen så frågade Ann om jag skulle kunna tänka mig att hoppa hennes häst (ett fullblod!). OM jag ville!? Jag nästan sprack av lycka! Vi bestämde att vi ska hoppa imorgon klockan nio, viket passa jättebra eftersom att jag ska iväg på en "fest" och ska vara i stan redan klockan ett. En typ afterfest som an av konfirmanderna fixar! Det ska bli grymt! Fast jag är lite nervös, men bara lite. Det ska bli så spännande!

Det är alltid en speciell känsla att rida ett fullblod! Jag minns när jag red fullblod i Tyskland när jag var där en vecka själv på PRAO. Det var... fantastiskt! Det är en helt annan känsla att rida stor häst i gämförelse med att rida ponny!

 

Jag red hem själv från Ann och sista sträckan mot huset satt jag av och gick brevid honom. Jag tror nämnligen att det stärker våra band! <3 En av våra katter, Tösen kom fram till oss och ville kela. Så vi stannade en stund och myste. Hon måste ha missat att en stor häst betade bakom oss därför när Sammy frustade till så blev hon livrädd och nästan hoppade rakt upp i luften. Hon höll sig på säkert avstånd ett tag men sen kunde hon inte låta bli och kom fram för att kela lite till! ;)

 

Kram

/Sara, vi hörs imorgon bitti!

 

 

Min konfagrupp! <3

 

 

Jag har som ett litet sommarjobb att träna min lillasysters ponny Ragnhild (Magic Blue Ragnarök) då hon är väldigt lik Sammy. Eller ja, som han var iallafall. ;)

 

Problemet är att hon rusar iväg och strassar hela tiden.

 

 

Jag ville se hur hon var att rida ut ensam med så därför började jag med att rida evertsrundan (en kort runda på 1,5 kilometer).

Hon var faktiskt jättelugn och samlad!

När vi började trava så stressade hon upp sig lite först men efter bara några meter så hade hon lugnat ner sig! Hon hr en knasig trav, hon tar så snabba korta steg att det känns som om det går mycket fortare än det egentligen gör!

 

Vid galoppsträckan så fattade hon galopp på komando. Hon kändes jättefin, jag ställde mig upp i stigbyglarna så att hon skulle kunna galoppera på lättare. Hon lyssnade hela tiden myckt spänt!

 

När vi skulle gå förbi kossorna så blev hon väldigt rädd och ville inte alls gå förbi. Då gjorde jag det jag brukar göra när jag rider en rädd/osäker häst (annars också), jag började sjunga! Jag sjöng den låt som jag kom först att tänka på, ingenting (låten heter faktiskt så!). Det är en lugn lovsång som handlar om att det inte finns någonting som kan göra att gud ska älska mig minde än han gör.

 

Hon sansade sig faktiskt och gick förbi korna. När vi väl kom förbi korna så vad dom genast bortglömda och vi skrittade på med långa tyglar. 

 

Resten av ritten gick också bra men eftersom tt rundan inte är så lång så red vi lite på ridbanan också. Hon var lika fin där med.

 

Väl hemma i hagen så rullade hon sig i hagens dammigaste ställa!

 

Kram

/Sara (och Ragnhild).

 

Ps. vi kommer nog att rida fler gånger i den kommande veckan eftersom att Iris ska iväg på scoutläger!

Ingen programmridning här inte! 

 

Det var flera hinderstöd och bommar på marken i ridbanan. Jag ville inte flytta på dom och det gick inte att rida program med dom på ridbanan så vi fick testa något annat.

 

Jag gjorde som jag brukar när det blir ändrade planer: jag värmde upp och kollade vad som behövdes träna på!

 

Jag kom fram till att det nog vore en bra idé att träna galopp. Både galoppfattningar, tempoväxlingar och att gå i en fin form i galoppen ränade vi på.

 

Sammy trilskades lite i början men som min ridtränare hade sagt förra gången så hjälpte det att bara ta upp spöet i handen för att han skulle bruka allvar! Det är verkligen jätteskönt att inte använda ett spö! :)

 

Vi tränade på ganska länge. När vi var klara så skummade han! Vi var båda väldigt nöjda när vi lämnade ridbanan!

 

Imorgon ska jag rida ut med Ann (kvinnan som äger ridbanan) efter kvällsmaten!

 

Kram

/Sara

När jag är hemma hoss mormor och morfar så har jag ett eget "gömställe". "Gömstället" är där uppe i mormor och morfars stora garderob, högst uppe på en hylla finns det en massa bamsetidningar där man kan sitta ihoptryckt och titta igenom alla gamla bamsetidningar och dit brukade jag gå för att slippa sitta med alla vuxna runt matbordet, för att baa läsa bamsetidningar, för att vara själv, ibland på grund av allt det där! 

Idag fick tranporten bli mitt gömställe, jag ville vara själv.

 

Under förmiddagen så hade skulle vi testa nån ny ridtränare som faktiskt bodde i Rickarum (byn som jag bor i). Hon hade ett annorlunda sätt än Emmely men hennes sätt funkade ju också jättebra och Sammy var glad. Hon har ridit till mååånga travare så hon hade ju bra erfarenhet av ridtravare! Hon hade till och med kört Zoogin, Sammys pappa, inte på lopp men på banan!!! Dock så saknar jag faktiskt Emmely lite, hon har inte kunnat träna därför att hon har haft "fölvaka". 

 

Nog om det.

 

Efter lunch så skulle vi iväg till hoppträning i Gärds också. Sammy kändes jättehärlig! Han gick rakt in i transporten utan minsta problem och frustade. :)

 

Uppvärmningen gick jättebra! Han var mjuk och gick riktigt fint i form. Vi började med att rida kavaletti på en volt såhär:

 

I skolan så har vissa lärare snackat ganska mycket om prioritering och sånt. Så jag bestämde mig för att teta. Tyvärr så blev det bloggen som blev lidande och till och med Sammy en vecka lite grann! Jag kan knappt bärja mig tills detta är över! Det ska bli så skönt att få slappna av! 

 

Men tack vare Alma så skrev på facebook att jag borde blogga så bestämde jag mig för att rycka upp mig och skiva ett inlägg...!!!

 

 

 

Det har hänt så sjukt mycket den senaste tiden!

 

Just nu känns det faktiskt ganska bra, det känns som att stämningen är lite bättre och mer avslappnad! :)

 

 

Förra helgen (24/05) så åkte jag och min syster och mamma till Perstorp där vi skulle tävla.

Det gick ju inte precis jättebra...

På framhoppningen var han fantastisk och hoppade ALLT utan problem! Jag tyckte att han verkade på bra humö när vi gick in på banan... men sen på första hindret så vägrade vi först en gång! Och sen en gång till, sedan hoppade vi det andra, tredje... men inte det fjärde hindret! tre vägringar innebar uteslutning!

Jag testade att hoppa en gång på framhoppningsbanan innan vi skulle hoppa i nästa klass och det gick superbra! Så jag tänkte att det sääääkert skulle gå bättre andra gången eftersom att han då redan kommit in på banan en gång och fått se allt. 

Men inte då! Vi vägrade ut oss helt på ANDRA HINDRET! 

Jaja, det är ju bara hem och träna! Dock så kan jag ju säga att jag inte lät så "hoppfull" efter att vi hade värgat ut oss igen...på andra hindret! Jag var faktiskt ganska siggig!

Nästa gång vi ska tävla i hoppning är om två veckor i Frosta ryttarförening! Det ska bli kul därför att ganska många som jag känner också ska dit! 

Men nu på Lördag så ska jag testa en helt y gren! Distans!

Distans kanske är Sammys grej! Han som gillar att spriga...!?

Vi har faktiskt hunnit träna massor och han älskar att få sträcka ut i galopp långa sträckor!

 

 

 

Idag så red jag i paddocken med Sammy. Vi red dressyr. Han var jätteduktig med tanke på att vi inte har tränat dressyr på två veckor! Han var lite stel men annars gick han jättefint!

Just nu så går Sammy inte bara med Mille utan också med en islandshäst som heter Locke. Innan så var Locke lite utanför och fick inte vara med Sammy och Mille. Det var faktist ganska gulligt hur beskyddande Mille var mot Sammy! Men nu verkar dom vara kompisar för när jag gick ifrån hagen idag så betade dem sida vid sida! <3

 

 

Jag kan inte låva att jag kommer att komma igång med bloggandet direkt eftersom att jag fortfarande har en del prioritering kvar... :P ! (Läxor). Men jag låvar att bättra mig och skriva så ofta jag kan!

 

 

Kram och godnatt

/Sara

 

 

 

Som vanligt så gick det jättebra när vi värmde upp! Han hoppade exakt allt! Inte en enda vägring eller tvekan!!!

Det tog ett tag innan det var vår tur att hoppa 70 men när det väl var vi så var jag helt lugn och kände att "detta ar jag ju under kontroll!" tills han vägrade på första hindret... Andra hindret tvekade han på men han hoppade! Mot det tredje hindret så hade vi bra fart tills han bestämmer sig för att vända i 120 grader tvärt åt vänster så att jag flyger av och landar med höften i en del av hinderstödet som sticker ut...

För nån sekund blir allt svart sen försöker jag resa mig med hjälp av händerna men det käns som nålar i höften. Jag känner hur jag snart kommer att börja böla och blir så förbaskat arg på mig själv så jag slår knytnäven i ridbaneunderlaget. Mamma och pappa kommer rusande och hjälper mig upp. Det gör fortfarande ont men inte alls lika ont längre. Jag får fram ett "Var är Sammy...?", mamma pekar mot min mormbror, Ola som står och håller i honom. 

Min hopptränare säger att jag måste kunna bli arg på honom (speciellt när han vägrar) men jag kunde inte bli sur på honom <3.

Jag hoppade upp på honom igen och kände hur dessa förbaskade tårar började komma fram igen! Men inte av smärta! Nej, utan nog mest av chock och besvielse. Men jag vill inte gråta! Att gråta är överskattat enligt mig! 

 

Iallafall så var de jättesnälla och sa att jag kunde få hoppa banan en gång till om ja ville. Det ville jag! Den här gången var jag mer vaken och fokuserad så vi blev helt felfria (om man bortser från förra gången). 

Jag var jättespänd när vi skulle rida 80. När jag hoppade över det åttonde hindret så insåg jag att jag hade glömt bort att andas... hehe... Vi blev felfria på 80 också och fick en rosett!!! Så stolt jag var där! :´)!

Detta är sjätte gången jag ramlar av Sammy :D. 

 

Jag kommer få ett snygt blått märke på baken hoppas jag ;)!

Frida som också följde med fick ett foto (snarare två eller tre) på när jag ramlade av!!! Och pappa filmade det!!! Man verkligen HÖRDE när jag smällde i hinderstödet ;D.... jag kan ladda upp filmen imorgon och be Frida om fotot. De andra filmerna när jag var felfri också såklart ;) och fotona!

 

Natti, natti

/Sara

 

Idag så vaknade jag upp i stenhuset efter en superkul kväll (igår jue) med Alma och Frida. När dem hade gått så var jag lite med min syster. Jag käkade förresten fiskbullar till lunch (det är inte allt så äckligt som alla säger/tror).

Efter det stack jag till stallet. Frida var redan där och ryktade Mille när jag klev in. Sammys päls var överallt! I mitt hår, på min tröja, mina ridbyxor, på sammy, i halmen, i ryktväskan! Sen insåg jag att jag var lite sen och skyndade mig som bara den!

Ändå så kom jag tidigt till Ann och Görans gård (där Iris ponny Zalza står uppstallad). Därför så värmde jag upp inför hoppträningen på ridbanan lite. 

När mamma kom så var hon smått irriterrad över att jag hade glömt grimma och grimmskaft i stallet och att jag inte hade tagit av honom sadlen... men, men.

Vi kom dit lagom i tid (tyckte jag iallafall).

Ridträningen började bra. Sammy var jättemjuk, lyssnade och var rund och mjuk i nacken <3. 

Sofia, våran hopptränare sa flera gånger att han gick bra! #stolt   

Vi hade inga problem med första övingen, att galoppera i volt över en cavaletti.

Det fortsatte att gå bra under hela träningen! SAMMY HOPPADE ALLT! Det var bara en ända gång när vi kom fel över kombinationen som han vägrade. Men annars så var han rena rama sjärnhopparen! <3

 

Jag är riktigt taggad inför imorgon! Vi ska hoppa 70 cm och 80 cm på Flyinges Pay & Jump! 

Vi har aldrig tävlat hoppning med 80 cm tdigare så jag kan faktiskt medge att jag är ganska nervös! ........

 

Efter kvällsmaten (våfflor) så åkte jag, mamma och pappa på taizémässa (en sorts gudstjänst) med nattvard. Jag tyckte verkligen om ALLT! Sångerna, predikan, bönerna och bibeltexten. Temat för idag (skärtorsdagen) var (kändes det iallafall som) Jesus sista måltid. 

Prästen predikade om Judas och Petrus. Hon sa att Han nog menade väl men så blev ändå allt så fel, och att vi ibland blir till Judas. Det är väldigt svårt att förklara på efterhand men när hon pratade om det så lät det så "självklart". Hon sa också att det krävs mod att se sina otillräckligheter och jag håller med henne.

 

Hejdå, nu måste jag dyka ner i min bok igen (som heter Requiem och är tredje boken i en serie av Lauren Oliver, boken är på engelska och helt fantastisk!!!).

/Sara

 

Hej hopp Dagboken!

Idag så stog jag hela morgonen i mitt fina hörn och vilade mig lite. Jag var väldigt trött efter nattens händelse!!! Jag drömde att jag och Sara var på en båt och att det började läcka in vatten. Sara kom ner rusande till mig (boxarna var under däck). Hon hämtade grimma och grimmskaft och fick upp mig på däck. Där fanns ingen annan än jag och Sara, och den kapsejsande båten förstås! Plötsligt gjorde en stor våg så att jag föll över bord! Sara slungades i, med mig. Jag kunde inte andas och det fanns saltvatten överallt. Jag kämpade för att komma upp mot ytan men sjönk hela tiden bara djupare och djupare. Det var då jag vaknade.Jag har drömt mardrömmar ett tag nu... :( Jag vet inte varför men när mörkret lägger sig över stallet så känner jag mig likssom stressad. Ibland har jag rullat mig så mycket i sömnen att jag har skrapat upp små sår på mina bakben... Men det iochförsig, jag känner mig ju faktiskt mindre stressad sen jag fick halmen och grenarna i min box!

Iallafall, ja stod där i mitt hörn av hagen när jag hörde Sara ropa mitt namn. För att inte göra lille Mille ledsen igen (han vill inte att jag ska tycka om Sara mer, han vill att jag bara ska vara hans bror för alltid! <3) så stannade jag kvar där jag stod i mitt hörn och lät Sara komma till mig med grimman istället! 

Åh vad jag blev glad när hon ställde in mig i min box! Jag tycker bättre om det och ha mer rörelseutrymme än att stå uppbunden i gången. Jag vet inte varför men jag blev på riktigt bra humör när jag kom in i boxen! 

Sara kliade mig i pannan och sen började vi gosa. Jag puffade på henne med mulen, blåste varm luft på henne, frustade och berättade för henne att jag älskar henne <3! 

Hon ser bra rolig ut när hon försöker göra samma sak! (puffa, frusta och det!) Men hon försöker ju iallafall och jag bara älskar när hon borstar mig så att all den gamla vinterpälsen flyger av! Då får jag riktiga vårkänslor!!! 

Btw*. ryktstenen köpte hon igår så den är splitterny!!! 

När hon kom med sadlen började jag dock att sura. Jag menar, asså hallå!!! Jag ville ju faktiskt rida barbacka! Det var ju sjukt längesen jag fick rida barbacka! Men aja, tillslut lät jag henne sätta på sadlen.

Hela vägen mot dressyrbanan så babblade hon på, on babblade om allt möjligt. Saker som hon oroade sig för, saker som hade hänt men mest av allt så pratade hon på om vad vi skulle jobba på på ridbanan! Hon var riktigt på gång, vi skulle ha ett hårdpass!!! Så ni kan tänka er lättnaden när Ante (Nordsvensken) longerades på ridbanan så att vi inte kunde vara där! Istället så klättrade vi lite lätt! ;D

 

Haha, nu ska jag illafall ta det riktigt chill resten av dagen!

 

XOXO

/Sammy

 

Jag klippte ihop en film från igår när vi var på låååååångtur!

Vi hade jättekul! 

 

Vi red mer än en mil!!! (Frida kollade upp det)

 

Ps. vi träffade på en sur gubbe... och en glad gubbe...

 

Här e filmen!

 

 

Förresten, två klipp till är på gång (de uppladdas NU!). :D

 

Taco´ hej!

Idag så fick vi sluta två och jag kunde ta skånetrafiken hem halv tre! :)

Jag hade ridkläder undanlagda i stallet så jag gick direkt till stallet och bytte om till ridkläder där. Tyvärr hade jag ju inte tänk på att ha ett par ridskor där (kläderna var mest för om jag skulle bli genomvåt och skulle behöva byta till ett par torra kläder) så jag fick rida barbacka i gympadojorna. (Får tvätta av dem lite innan skolan imorgon...).

Vi red ner till Vramsån och klättrade lite i backarna. En gång när Sammy hoppade över en stock (av den mindre storlekarna) så höll jag på att kasa bak och av honom, men jag grabbade mantag och höll mig kvar.

Annars var vår tur ganska lugn... Förutom en kanin, en traktor och en glada så var vi ganska ensamma. 

Jag kände inte för att sjunga eller prata idag, men ibland så behövs det inte, vi förstår varann ändå!

 

Jag kom hem jättetidigt och satte mig vid mitt skrivbord för att göra läxor. Vi har bland annat tyskaförhör imorgon, Fysik-prov på Fredag och nationella i Fysik på Tisdag... :/!

 

När jag slutligen var färdig med halva spanskaläxan (jag har spanska i modersmål också) så kände jag för att sjunga. Jag övade och övade och övade men den ville inte sitta riktigt. Det slutade med att jag fick ett ryck och såg nästan halva Svanprinsessan!

 

Sedan hjälpte jag pappa (och Iris) med att laga kvällsmat. Jag kan säga såhär, det blev supergott!!!

 

Efter kvällsmaten fortsatte jag med att öva... sen så hade pappa "sånglektion" med mig. Det var jättekul och vi fick till den riktigt grymt! 

Vid det här laget kanske ni undrar vilken låt jag dillar om... Sueltalo! (let it go) från Frozen på spanska (min favvoversion). 

Jag har också fått lära mig av pappa att spela den på guitarren med ackord! :D

 

Det är till detta klippet jag har övat. Men när jag sjöng med pappa så sjäng jag i D istället för det var lättare att spela till med guitarren! :)

 

 

Förresten så... jag ville bara säga att det började vrålsnöa när vi lagade mat... helknäppt! jag vet inte om nån missade att det var första april igår och ville ge igen med det idag genom att kasta en massa snö på oss.... skumt!

 

 

Bye, bye!!!

/Sara!!!

 

 

Förresten, vi ska tävla i helgen i hoppning!!!!! :D

 

Idag s hoppade jag och Sammy en hel bana hoss Ann!!!  Vi testade också lite höjdhoppning och kom upp i 72 cm!!! Mamma sa att han nog skulle klarat en meter!!! Men man ska ju sluta när det går bra så vi slutade då!!!

Ni skulle bara ha sett hur svettig han var!!!

Det var bara en sak han fjantade sig i... han kunde inte gå över en bom mellan två stöd... han kunde inte ens gå igenom utan bom... Fjanthäst!!!

Jag ska kolla med Lina Z. om hon vet vad vi kan göra...!?

 

Jag har en procent i batteri kvar på min dator nu så jag får skynda mig och publicera det!!!

Puss o kram

/Sara!!!!