Varmblod är Charmblod

Jag har som ett litet sommarjobb att träna min lillasysters ponny Ragnhild (Magic Blue Ragnarök) då hon är väldigt lik Sammy. Eller ja, som han var iallafall. ;)

 

Problemet är att hon rusar iväg och strassar hela tiden.

 

 

Jag ville se hur hon var att rida ut ensam med så därför började jag med att rida evertsrundan (en kort runda på 1,5 kilometer).

Hon var faktiskt jättelugn och samlad!

När vi började trava så stressade hon upp sig lite först men efter bara några meter så hade hon lugnat ner sig! Hon hr en knasig trav, hon tar så snabba korta steg att det känns som om det går mycket fortare än det egentligen gör!

 

Vid galoppsträckan så fattade hon galopp på komando. Hon kändes jättefin, jag ställde mig upp i stigbyglarna så att hon skulle kunna galoppera på lättare. Hon lyssnade hela tiden myckt spänt!

 

När vi skulle gå förbi kossorna så blev hon väldigt rädd och ville inte alls gå förbi. Då gjorde jag det jag brukar göra när jag rider en rädd/osäker häst (annars också), jag började sjunga! Jag sjöng den låt som jag kom först att tänka på, ingenting (låten heter faktiskt så!). Det är en lugn lovsång som handlar om att det inte finns någonting som kan göra att gud ska älska mig minde än han gör.

 

Hon sansade sig faktiskt och gick förbi korna. När vi väl kom förbi korna så vad dom genast bortglömda och vi skrittade på med långa tyglar. 

 

Resten av ritten gick också bra men eftersom tt rundan inte är så lång så red vi lite på ridbanan också. Hon var lika fin där med.

 

Väl hemma i hagen så rullade hon sig i hagens dammigaste ställa!

 

Kram

/Sara (och Ragnhild).

 

Ps. vi kommer nog att rida fler gånger i den kommande veckan eftersom att Iris ska iväg på scoutläger!