Varmblod är Charmblod

 

Jag vaknade upp i god tid och åt frukost på hotellet, det ingick i priset. Sedan väntade jag helt enelt på att kajakstället skulle hämta upp mig.

När flakbilen kom frågade jag chauffören "bike?", och han svarade "yes, es, pike". Jag uppfattade inte att han sa P-ike istället för B-ike och han kollade ju på mitt kvitto så jag antog att allt var okej och hoppade upp på flaket. 

Det visade sig dock att den här bilen skulle till en turistattraktion långt därifrån. Jag insåg att allt inte stod helt rätt till när vi kom fram till tågstationen, på andra sidan stan. Vi redde dock ut det och han körde mig tillbaka till hotellet och hämtade upp de fem kineserna som han skulle hämtat upp där. De på kajakstället hade blivit lite oroliga och när jag ringde från flakbilen på vägen tillbaka ordnade det så att en kille på motorcykel kom och hämtade upp mig.

 

Jag lämnade min ryggsäck på kajakställets kontor och hoppade på en flakbil. Vägen till toppen av berget var brant, lång och väldigt kurvig. Dessutom körde vår chaufför lite som en galning och det gick verkligen undan och han körde om andra bilar i kurvorna! En annan passagerare som var dansk blev åksjuk. 

 

Bird från kanotutflykten var där och hjälpte mig med råd och med att få på utrustningen rätt innan det bar av på cyklarna, sedan skulle han dock vara guide till en annan cykelgrupp. Jag kände mig väldigt redo när det bar av. Början var på en knaglig asfaltsväg där det gick undan ganska mycket i nerförsbackarna. Än så länge gick det rätt så bra för mig, så länge man konsentrerade sig gick det ju bra.  En tjej tyckte att det var för svårt och hoppade över till en annan grupp som körde en enklare rutt, ytterligare en tjej till hoppade över till den andra gruppen lite senare. 

 

Vi svängde sedan av till småvägar i skogsterräng. Det var mycket svårare och än svårare skulle det bli. I terrängen var de svårare att hålla balansen i leran och det skumpade så himla mycket.Jag höll krampaktigt om sturet. Backarna blev bara brantare och brantare. Sista backen var förrutom lerig även 2-3 km lång. det var rena mardrömsbacken och jag blev faktiskt ganska frustrerad när det bara fortsatte och fortsatte. Till sist gav jag upp och den andra guiden tog min och hans cykel och cyklade upp medans jag gick upp.

Vi cyklade en bit genom ett kaffeplantage. Jag spanade in hur bönorna hade den där saftigt röda färgen de har när de är färdiga. Guiden plockade några åt oss, de var så söta! precis som de som vi brukade plocka när vi red i Guatemala. 

 

Efter den mardrömsbacken var det inte lika brant, men det betyder inte att det inte var jobbigt! Därför valde jag de enkla vägarna, något som gjorde utflykten något mer njutbar då man inte halkade, slirade och ramlade i leran lika mycket. Det var svittit hela vägen ända tills vi kom till sjön där vi skulle äta lunch. Vi åt lunch med våra grupper i små hyddor med vasstak vid vattenbrynet. Jag och en annan i vår grupp hoppade i vattnet och svalkade oss innan maten kom. 

 

Efter maten var det faktiskt dax att åka tllbaka till Chiang Mai. Ploy hade ju sagt att hon skulle komma idag hon meddelade att det hade flyttats fram till imorgonbitti. Därför letade jag hotell på booking när vi kom fram till kajakstället. När jag hade hittat ett hotell och bokat ver en på kajakstället snäll och skjutsade dit mig i sin bil.

 

Senare på kvällen tog jag en prommenad och köpte kvällsmat och frukost på en 7-eleven.

 

Ps. det här är första gången jag gör mountainbiking och jag är inte helt hundra på om det riktigt är min grej.