Varmblod är Charmblod

 

Vi behövde egentligen inte gå upp förrens klockan sju, men kvart över sex vaknade jag av tupparna i byn. Eftersom jag kunde höra att det var liv och rörelse utanför hyddan tänkte jag att klockan redan var sju. När jag väl hade vaknat och såg på klockan att klockan inte var mer än kvart över sex tänkte jag att det inte fanns nån mening med att gå tillbaka och krypa ner i sovsäcken. Jag gick ur vårt rum och gick och satte mig i köket. Vår guide, kvinnan från igår och två andra män satt runt en eld där och kokade te och kaffe. Jag satt och myste vid elden, det var en typ av lägerkänsla att sitta där. Kaffet det bjöd på i min bambumugg var gott. Det smakade som normalt kaffe, inte som kaffet vi fick när vi var små i Ixcán haha. Efter den frukosten gick jag en runda i byn, jag satte mig sedan på rötterna vid ett stort träd på en kulle. Jag tog fram min dagbok och skrev i den, grisen och en hund blev nog lite nyfikna för de kom fram och la sig till rätta en liten bit iväg medans de tittade på medans jag skrev.

Efter ett tag kom tjejen från Belgien och satte sig bredvid mig. Vi snackade ett tag tills vår guide ropade från hyddan att frukosten var färdig. Den här gången fanns det lite mer än bara kaffe och te. Där fanns en hel del frukt och rostat bröd med sylt. Efter frukosten packade vi ihop allt i ryggsäckarna och sa hejdå till vår värd.

 

Vår guide hade sagt att han skulle ge oss en rundvandring i byn men han glömde det säkert. Det var ganska skönt tyckte jag att vandringen idag började med nerförsbacke. En av de andra tjejerna råkade dock halka och det hade nog kunnat gå riktigt illa om hon hade kasat nerför branten som vi gick bredvid. Igår hade vi vandrat i fyra timmar och planen idag var att vandra i fem timmar.

 

Efter nerförsbacken kom vi fram till en flod som vi skulle vada över. De andra hade köpt sandaler att sätta på sig när de gick över floden men inte jag. Jag tog av mig strumporna och bar över gympadojorna, efter floden tog jag på dojorna för att kunna kliva på klipporna bredvid floden tills vi kom fram till nästa ställe vi skulle ta oss över floden då jag tog av mig dem igen. Vi vadade över floden vid fyra ställen. Vårt första mål var att komma fram till en grotta där vi skulle äta lunch. Sista biten till grottan (3 km typ) fick man gå ännu mer i floden och den här gången brydde jag mig inte ens om att ta av mig skorna, de var redan genomvåta. Att gå i floden om ibland blev mer av en fors eller ett vattenfall var perfekt för mig. Det var lite som att ta sig fram i Vramsån, fast varmare. Jag tyckte om att klättra på de hala stenarna och hiva upp sig med lianerna, om hela vandringen hade varit så hade jag inte haft några problem alls.

 

Innan vi kom fram till grottan stannade vi och åt lunch. Det knyten med ris och grönsaker, de var inrullade i stora blad och matpinnarna var täljda av vår guide. Det såg precis ut som tamales! När man var färdig var det bara att kasta bort bladet och matpinnarna. Förrutom vår guide hängde också tre andra assisterande guider med. Jag kan vara ganska kass ibland på att se om nån flörtar eller liknande men jag är bombsäker på att en av de andra guiderna flörtade med mig, han kunde inte vara mer tydlig än han var, han till och med gjorde den där ögonbrynsgrejen. Haha. Han var dock 25 år och ganska stöddig så nej, inte intresserad.

Vid det här laget har jag även lagt märke till det stora blåmärket på mitt ben... jag har även en del rivmärken men inget allvarligt.

När vi väl kom fram till grottöppningen tände de facklorna de hade gjort vid en av pauserna, totalt hade vi tre facklor. Några i taget följde vi efter en guide med en fackla. Inne i grottan gick vi också i floden och det var ännu mer ström än tidigare. Vi kunde höra fladdermössen när de flög förbi och tjöt ovanför våra huvuden. Vid ett ställe tittade jag upp och såg hur en gruppfladdermöss flög inte alltför högt ovanför våra huvuden. När vi kom ut ur grottan på andra sidan tog vi en paus och sedan var det bara att fortsätta.

 

Precis som igår var sista backen den värsta. Den här backen var dock mycket värre än den förra. Det tog en och en halv timme att komma upp. jag som hade gått i täten innan vid floden och ledigt tagit mig fram gick nu sist tillsammans med en av de franska tjejerna och guiden. Efter varje kurva hoppades jag att vi skulle ha kommit fram, men icke. Vid ett tillfälle erbjöd guiderna sig att böra våra ryggsäckar, den andra tjejen tackade jag men inte jag, jag skulle minsann klara det här! När det kändes riktigt jobbigt var det bara att bita ihop och när det var riktigt riktigt jobbigt fick man helt enkelt stanna en minut och hämta andan. Den andra tjejen från frankrike lärde mig en ramsa som typ klara färdiga gå - "ö dö trua, separtir, moquiqui" (ursäkta stavningen jag har ingen aning om hur man stavar på franska). Jag kämpade verkligen men när vi väl kom fram ar det värt all möda! Den känslan alltså! När man hade klarat det och liksom jublade inombords. Vi åkte tillbaka till trekkingcentret först på flaket på en pickup och sedan bytte vi till minibussen. Alla var ganska trötta och utslagna.

 

Väl framme bestämde jag tillsammans med tjejerna från frankrike som jag lärt känna bättre idag att jag skulle hänga med till deras hotell. De sov i ett dormitory för endast tjejer och det var ganska billigt, jag kollade med mamma innan jag bokade. Efter att vi hade duschat stack de andra iväg på stan till nån bar medans jag stannade kvar i rummet och chattade med mamma och pappa.

Lite senare kom det in en annan tjej i rummet som också skulle sova där. Hon var från Bangkok och väldigt trevlig. Hon sa att hon och hennes kompis skulle till et tempel imorgon och att jag jättegärna fick följa med om jag ville, hon bjöd mig även på lichiefrukter och thailändsk öl (jag tackade nej till ölen). Varningsklockorna och mitt sunda förnuft sa mig att det inte var en bra idé och sa istället att jag var tvungen att möta upp Ploy när hon kom imorgon och kunde tyvärr inte hänga med dem. Ploy hade ju faktiskt sagt att hon skulle komma imorgon.