2016-07-12
16:32:20
Värdelös dag
Fredag 8 Juni - Värdelös dag
Idag hade vi planerat att vi skulle till den där parken med träningssaker och sedan hitta på något annat. Så blev det dock inte.
När jag vaknade och gick ner så hade Ploys mamma redan förberett mig en äggamacka (jättesnällt av henne) och sedan sa hon att vi skulle till sjukhuset för att hämta upp Ploy, inga problem tänkte jag. Det var ju snällt av Ploy att sova över på sjukhuset med sin mormor och det skulle ju gå snabbt så jag tog inte med mig något (stort misstag visade det sig senare).
När vi kom dit sa Ploy att vi skulle vänta och se vad hennes föräldrar tänkte göra. Hon sa även att Him skulle ta oss på en rundtur på måndag. Vänta va??-var min reaktion. Jag förstår att vi inte kunde åka iväg idag som vi hade planerat från första början eftersom hennes mormor var sjuk men jag hade ändå trott att vi skulle iväg till Chiang Mai se så snabbt som möjligt. På min fråga om när vi skulle åka till Chiang Mai svarade on bara "I don know", ryckte på axlarna och tog på sig hörlurarna. en stund senare fick jag reda på att föräldrarna var tvungna att åka iväg på ett ärende för sitt företag och att vi skulle stanna på sjukhuset medans de var borta. Det visade sig att de skulle vara borta h-e-l-a d-a-g-e-n . De kom inte tillbaka fören klockan kvart i sju. Jag hade inte med mig nånting, varken mobil, papper och penna eller dator. Jag tittade mest på en massa tv-shower som Ploy gillar. Jag gick faktiskt och frågade om penna och papper men det var bara ett blad och det räckte inte länge. Jag ritade lite och skrev lite.
När Ploys föräldrar kom tillbaka gick vi och åt på en restaurang.
Senare när vi var på väg hem sa jag till Ploy att jag inte ville stanna i Bangkok och gör ingenting, skulle vi inte kunna åka tidigare, det känns lite jobbigt att inte veta när vi ska åka eller om vi ska hitta på något. Hennes svar var "then go on your own". Det är tredje gången hon har sagt detta. Först kändes det som en omöjlig sak, det innebär ju fler risker att resa ensam. Men destu mer jag tänkte på det destu säkrare blev jag på att det var det jag var tvungen att göra. Jag slet inte förra sommare för att komma hit och stanna i Bangkok och inte göra nånting. Dessutom känns det ganska dumt, idag var det Iris konfirmation och jag saknar henne verkligen jättemycket, det känns så dumt att jag missar konfirmationen för att bara sitta innomhus i bangkok och inte göra ett mög.
När jag kom hem skrev jag därför till mamma och pappa och kollade runt på ställen i Chiang Mai. Jag tänkte att eftersom Ploy och hennes familj ändå skulle åka till Chiang Mai senare så kan ju jag åka dit liksom i förväg.
Idag hade vi planerat att vi skulle till den där parken med träningssaker och sedan hitta på något annat. Så blev det dock inte.
När jag vaknade och gick ner så hade Ploys mamma redan förberett mig en äggamacka (jättesnällt av henne) och sedan sa hon att vi skulle till sjukhuset för att hämta upp Ploy, inga problem tänkte jag. Det var ju snällt av Ploy att sova över på sjukhuset med sin mormor och det skulle ju gå snabbt så jag tog inte med mig något (stort misstag visade det sig senare).
När vi kom dit sa Ploy att vi skulle vänta och se vad hennes föräldrar tänkte göra. Hon sa även att Him skulle ta oss på en rundtur på måndag. Vänta va??-var min reaktion. Jag förstår att vi inte kunde åka iväg idag som vi hade planerat från första början eftersom hennes mormor var sjuk men jag hade ändå trott att vi skulle iväg till Chiang Mai se så snabbt som möjligt. På min fråga om när vi skulle åka till Chiang Mai svarade on bara "I don know", ryckte på axlarna och tog på sig hörlurarna. en stund senare fick jag reda på att föräldrarna var tvungna att åka iväg på ett ärende för sitt företag och att vi skulle stanna på sjukhuset medans de var borta. Det visade sig att de skulle vara borta h-e-l-a d-a-g-e-n . De kom inte tillbaka fören klockan kvart i sju. Jag hade inte med mig nånting, varken mobil, papper och penna eller dator. Jag tittade mest på en massa tv-shower som Ploy gillar. Jag gick faktiskt och frågade om penna och papper men det var bara ett blad och det räckte inte länge. Jag ritade lite och skrev lite.
När Ploys föräldrar kom tillbaka gick vi och åt på en restaurang.
Senare när vi var på väg hem sa jag till Ploy att jag inte ville stanna i Bangkok och gör ingenting, skulle vi inte kunna åka tidigare, det känns lite jobbigt att inte veta när vi ska åka eller om vi ska hitta på något. Hennes svar var "then go on your own". Det är tredje gången hon har sagt detta. Först kändes det som en omöjlig sak, det innebär ju fler risker att resa ensam. Men destu mer jag tänkte på det destu säkrare blev jag på att det var det jag var tvungen att göra. Jag slet inte förra sommare för att komma hit och stanna i Bangkok och inte göra nånting. Dessutom känns det ganska dumt, idag var det Iris konfirmation och jag saknar henne verkligen jättemycket, det känns så dumt att jag missar konfirmationen för att bara sitta innomhus i bangkok och inte göra ett mög.
När jag kom hem skrev jag därför till mamma och pappa och kollade runt på ställen i Chiang Mai. Jag tänkte att eftersom Ploy och hennes familj ändå skulle åka till Chiang Mai senare så kan ju jag åka dit liksom i förväg.
Kommentera inlägget här:
