Varmblod är Charmblod

Tisdag 5 Juni  - Kanchanaburi, II Wolrd war museum

Halv elva var vi redo med vår packning och matsäck för vårt nästa äventyr. Ploys föräldrar skjutsade oss till minivan-stället. Hennes pappa var orolig och ville nästan inte att vi skulle åka, han hade läst en artickel om en flicka som blivit våldtagen.

Som matsäck hade vi packat ner muffins, några thailändska knyten med bönor och andra fyllningar, godis från the 100 year market och en massa vatten. Resan skulle tagit tre timmar men i slutändan var det snarare fyra timmar. Vi släpptes av vid en gravplats. det var en historisk plats från andra världskriget. Japan hade beordrat att en tågräls skulle byggas genom thailand. Under byggandet av den dog många, både krigsfångar och civila. Vi gick runt och tittade på kyrkogården lite och läste på informationstavlor. 

 

Sedan gick vi mot vårt hotell som var ungefär en kilometer bort och hette "Tamarind guest house". Det kostade 340 Baht (85 kr) för oss båda att sova där en natt. Vi lämnade mestadels av vår packning där och begav oss sedan till ett museum som låg 2 km bort.

Vist var det mysigt att gå dit men lukten från alla matstånden påminnde oss om att vi nog var ganska hungriga ändån.Därför gick vi in på ett cofee-house för att äta nåt. Vi beställde varsin tonfiskmacka, den var jättegod men något kladdig, tur att det fanns gott om servetter. 

 

Efter det var vi redo att gå in i museet. Det första man möttes av i museet var statyer av dikatorer och andra ledare. Något som slog mig var hur informationstexterna var skrivna. I Hitlers informationstext stod det saker som "we asume he was an evil man". Det är klart att jag håller med om att han inte var en bra man men att i en historiskt informativ text skriva att man antar något sådant är ganska oprofessionellt, det är bättre att inte skriva så och istället visa upp fakta som sedan speglar det man vill förmedla. Något annat som fångade min uppmärksamhet var att napoleon stod sida vid sida av personer som Chamberlain, Mussolini och Hitler. Därefter gick vi in i ett rum som berättade om olika händelser och personer genom bilder, de ställde också ut utrustning och diverse vapen från andra världskriget. Det var intressant att se hur thailand hade påverkats av andra världskriget då jag inte läst nåt om det. Museet fokuserade mycket på asien under andra världskriget och det var intressant för för det mesta fokuseras det mest på europa när man pratar om andra världskriget. 

Det var inte ett jättestort museum men det fanns mycket att se och lära sig om.  

 

När vi kände att vi var färdiga med museet fortsatte vi till en bro. Bron hade byggts under andra världskriget och var en del av rälsen som Japanerna hade beordrat skulle byggas. Vid den här bron hade speciellt många fått sätta livet till. 

Vi gick över bron, som hette "Kwae-bridge"(men stavningen varierar). Utsikten över floden i skymmningsdax var jättefin. På bron köpte Ploy en levande fisk (som såg ut som en orm) av en gammal dam. Det är en del an Buddhismen att man ska släppa ut djur som fåglar och fiskar i naturen för att få "merit". Ploy släppte ut den i floden när vi hade kommit över till andra sidan och sedan traskade vi tillbaka. Sedan satt vi en stund och chillade och drack en söt dricka en stund. 

Efter det gick vi mot nattmarknaden som var cirka 2-3 km bort. På vägen dit stannade vi vi en restaurang och beställde kvällsmat. Jag betsällde vårrullar med ris, det var sååå gott. Det tog dock en stund innan vår mat kom. Medans vi väntade snackade vi med Ploys mamma via hennes telefon. Vi var båda väldigt hungriga och jag sa till hennes mamma "Shan Hiuuu" (Jag är hungrig), och Ploy instämde. Personalen på restaurangen måste hört oss för hon kom och försäkrade oss om att maten snart skulle komma haha. 

Efter maten var vi redo att fortsätta till nattmarknaden. Det var jättemysigt, det var på sätt och vis som marknaden i Antigua i Guatemala. Jag övade mycket på min thailändska. Vi köpte varsina hippiebyxor, jag köpte ett par örhängen och en tiden chokladpudding och Ploy köpte glass. Men viktigast av allt! Vi tattuerade oss! Ingen riktig, bara en sån man sätter på med en våt trasa och som går bort efter en vecka, men det var fett kul ändå. Min föreställde Che Guevara och Ploys var en "sassy" katt. Dessutom köpte vi fler som vi kan använda vid andra tillfällen. Det var roligt att göra det men ärligt talat kommer jag nog aldrig skaffa en riktig, på grund av många anledningar. När vi kom hem skojade vi med våra föräldrar och sa att de var riktiga. För mig var skämtet mest att den föreställde el Che, men "skämtet" tog en öväntad vändning och när det inte uppfattades som något roligt vi jag lite dåligt samvete. 

På hemvägen från nattmarknaden köpte vi en liten matsäck till morgondagen när vi ska åka till en nationalpark och titta på vattenfall.