Varmblod är Charmblod

2016-07-16
14:35:00

Kajaka i djungeln + nattstrapatser
Tisdag 12 Juni 2016 - Kajaka i djungeln + nattstrapatser
 
Jag hade satt larmet på 07:15 så att jag inte skulle behöva stressa innan de kom för att hämta upp mig till kajakstället. Jag åt fruckosten jag hade köpt på 7-eleven. Croissanten var en besvikelse, den var inte alls god. Minipizzan var däremot helt okej som fruckost. 
Jag gick ner och bokade en natt till i samma rum och snackade med en amerikansk kvinna som åt fruckost där nere också, hon var väldigt trevlig och berrättade om när hon hade varit och vandrat i djungeln.
Nån gång mellan 8:20-8:30 kom de från kajaktället med en jeep och hämtade upp mig. 
På kajakstället kände det igen mig, det verkade inte som att så många kunder hade en mamma som först brevväxlade med dem och sedan att kunden själv gick dit för att göra bokningen istället för att bara ringa och boka. 
Där fanns en annan tjej som reste själv också. Hon var 24 och var från Italien, vi satt och snackade innan de började med informationen om turen.Man fick välja mellan två turer, en avslappnande tur där man paddlade mellan risfält och en annan utmanande tur med vattenfall och forsar som ringlade genom djunglens täta snår. Självfallet valde jag den med forsar och vattenfall i djungeln, den andra tjejen från Italien valde dock den andra turen.
 
Min grupp bestod av mig, ett par från tyskland, två franska tjejer, Bird, en av guiderna, Aidan, vår andra guide som verkade äga verksamheten och Mark, som var vän med Aidan och bodde i Australien.
 
Jag har paddlat en hel del kanot tidigare, men inte alls mycket kajak så jag var lite spänd på hur det skulle gå. Allt gick dock bra och jag hade jättekul.
Jag pratade mycket med Aidan och Mark. de var mycket trevliga.
Vid ett ställe kom Mark ikap oss ropade "look out for the gun!.
Aidan - "Where???"
Mark - "I think we need some gun-controlling here".
Aidan - "Where are the guns???"
Mark - "The girl, sheś so fast. I think we got a real speedy here, sheś really good."
 
Jag snackade även med Bird, på thailändska. Han visade mig bland annat en frykt som gick att plocka från träden som hängde över floden.
 
Det var extra kul när vi paddlade nerför vattnfallen, då var det ganska spännande jag jag säga. Men så länge man lutade sig frammåt och inte slutade paddla gick det bra. 
 
Vi tog paus vid ett ställe och åt lunch, det var jättegott. Ris, med en grönsaksröra och ett stekt ägg. Hela dagen tror jag att jag drack åt mindstånde två liter vatten. Det var ganska varmt så vi skvätte en hel del vatten på varandra. 
 
 
Paddlingen tog hela dagen och på vägen tillbaka bad jag dem att släppa av mig vid phoo-ecotrecking. Vi blev dock lite sena så jag kom något sent till informationsmötet, jag sa nämnligen iväg och vandra imorgon. Jag hatar att komma sent, det är något av det värsta jag vet, jag tycker att det är pinsamt. Mötet gick iallafall bra och vi fick ryggsäckar att packa våra saker till vandringen i. 
Vår grupp består av fem tjejer från frankrike som var 20 år, två tjejer från Belgien (27 år), vår guide Asa och jag. 
 
Eftersom jag inte ville ta med mycket pengar till kajakturen hade jag nu inga pengar till en tuk-tuk tillbaka till hotellet. Jag fotade kartan som de franska flickorna hade och började sen gå i riktning mot mitt hotell. Jag vet inte hur många gånger jag frågade om hjälp men jag är väldigt glad att jag kunde såpass mycket thailändska att jag kunde fråga var jag var och hur man tar sig till postkontoret som ligger nära mitt hotell. Det blev dock en ganska lång vandring och jag var ganska trött när jag kom fram till hotellet. Jag tänkte hela tiden på vad jag hade läst på internet om att resa ensam och vad mama hade sagt. Jag försökte verka så självsäker som möjligt och även om jag inte riktigt visste om det var rätt väg gick jag som om jag var på en sightseeingtur och visste exakt vart jag skulle härnäst. Om man verkar som att man ar tappat bort sig eller som att man inte vet vart man ska finns det en mycket större chans att man råkar ut för dåliga saker då man verkar mer sårbar då.
 
Väl framme vid hotellet lämnade jag ryggsäcken på rummet, tog plånboken och gick ut för att köpa saker till vandringen. Jag la märke till att det nu fanns tre andra ryggsäckar i rummet men ägarna till dem var inte där. På en 7-eleven köpte allt från myggsprej, solkräm, förstahjälpenkit och mat till imorgonbitti. Sedan beställde jag stekt ris med grönsaker på hotellet, jag ville inte vara ute och gå på gatorna såhär sent och dessutom var jag väldigt trött.
När jag kom upp till rummet såg jag att det var en kille där (det visade sig sedan vara tre killar). Jag var ganska förvånad för jag trodde att det var ett girls-only-room men jag hade antagligen inte kollat tillräckligt mycket om det när jag bokade rummet. När jag skrev till mamma sa hon genast till mig att byta rum. Jag gick ner till receptionen. Kvinnan där sa dock att det var totalt omöjligt såhär sent. Jag gick upp till mitt rum där jag hade datan och skrve med mamma, inte mycket senare gick jag ner igen och sa att om det inte gick att byta rum var jag tvungen att byta hotell. Kvinnan sa att jamen då får jag väll göra det.
Hela tiden pratade jag med mamma via facebook. Jag gick upp till rummet, packade mina saker, gick ner och fick tillbaka min deposit för nyckeln och sedan var jag på gatan med två vandringsryggsäckar. Först valde jag att gå till ett finare hotell, de måste ju ha ett rum! De sa dock att det enda rummet de hade kvar kostade nästan 2000 kronor för en natt, kronor! Jag gick därför vidare. Jag två andra hotell men de var båda fullbokade, killen på ena hotellet sa dock att jag borde kolla hotellet runt hörnet. 
Jag var väldigt nervös och även lite rädd men jag hade redan slagit fast vid att jag inte skulle låta några känslor som rädsla ta över, risken är då att man tänker mindre klart. Vid ett tillfälle när allt bara kändes som mög stannade jag upp och bad nyingbönen för mig själv. Efter det samlade jag mig och fortsatte. 
Hotellet runt hörnet hade plats! Det kostade 400 baht för ett rum. Rummet låg allra högst upp. När jag kom in i rummet fylldes jag av en sådan lättnad. Det var ett väldigt fint rum och dubbelsängen var jätteskön. Det tog inte lång tid innan jag somnade. 
 
 

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: