2016-07-04
21:10:04
Äventyret har börjat
Kvallen innan hade vi bestämt att vi skulle ta oss till metron klockan 8. Därför gick jag upp halv åtta och gjorde mig redo. Klockan tio i åtta låg Ploy dock fortfarande och halvsov. Hon sa att hon snart skulle gå upp men att jag inte behövde oroa mig for hon var redan påklädd och hennes saker var packade. Klockan åtta var jag färdig att gå… vid det laget gick Ploy upp, och hon var inte redo att gå. Klockan tio över sa jag till henne att nu var vi faktiskt sena och att vi hade ett tåg att passa. Hennes svar var att vi inte alls var sena, vi sa ju at vi skulle gå klockan åtta och nu var klockan faktiskt bara tio över åtta. Hur det går ihop vet jag riktigt inte men kvart över begav vi oss iväg mot metron.
Tagstationen var vid sista hallplatsen och den verkade gammal och sliten till skillnad från den mycket moderna metron. Biljetterna var billigare an vad det hade stått pa internet, vi köpte två stycken economy-biljetter for 20 Baht (5 kr) styck.
Stamningen hade varit lite stel under morgonen men när vi började planera vad vi skulle hitta på i Ayuthaya lättades stämningen upp avsevärt.
När vi kom dit tog vi en tuk-tuk (80 Baht for oss bada) till “the floating market”. När vi kom dit var var chaufför väldigt angelägen om att vi skulle köpa hennes heldagstur, så att hon kunde visa runt oss i Ayuthaya, vi sa nej, vi hade ju faktiskt redan bestämt vad vi skulle göra idag. Vi köpte en biljett till den flytande marknaden för mig (200 Baht), i den ingick också en historisk föreställning och en båttur, Ploy gick in gratis. Väl inne kände jag att jag nog inte mådde sa bra ändån… när vi satte oss ner i en mysig restaurang sa kände jag på riktigt att jag nog faktiskt hade feber. Pad Thai:en som jag bestallde for 40 Baht (10 kr) var god och personalen var trevlig och pekade oss i apotekets riktning. Pa apoteket fick vi hjälp, jag köpte mag-medicin och febernedsättande medicin.
Efter att vi tagit en liten vilopaus gick vi runt lite mellan mysiga affärer, tog en båttur och sedan tog vi en plats för att se föreställningen. Den var full av traditionella danser, och inga vanliga danser inte, nej svärddanser! Även svärdfighter som såg ut lite som kapoeira.
Efter showen tittade vi runt lite till och sedan letade vi upp en lämplig färdkost för att ta oss till vårt hotell. På vägen dit hittade vi en annan tempelruin som låg lite i skymundan. Det var ganska fantastiskt att vi hittade dit för vi hade stället helt för oss själva (och en hund) och det var inget litet ställe heller. Efter det hittade vi några motorcykel-killar. Vi hoppade upp på motorcykeln och åkte till Ayuthayas innerstad där det lilla hotellet skulle finnas. Det tog ett tag innan vi hittade rätt väg till hotellet men när vi kom dit var min första tanke "det här är ju inte vårt hotell?". Kvällen innan hade ploy och jag kollat många hotell och bestämt oss för hotellet "Baan One love hotell", det här hotellet hette "Good Morning Resort". Det visade sig att Ploy hade ändrat och bokat ett hotell hon hade varit på innan, något hon aldrig hade nämnt till mig....kommunikation...? Jag fick även reda på då att vi inte alls skulle vidare till dit vi hade planerat... imorgonkväll var det planerat att vi skulle åt en heelt annan riktning. De här ändringarna är helt okej, men jag vill gärna få reda på när det görs en sådan drastisk ändring i planerna, speciellt när vi spenderat hela förra dagen med att planera att åka nån annan stans, dessutom uppskattar jag att få vara med i planeringen av detta äventyr och vara till hjälp.
Vi hyrde två cyklar på hotellet och tog oss runt i Ayuthaya. Vi tittade på ruiner, kollade på tempel och åt glass. Vid ett tillfälle skulle jag köpa vykort. Ploy blev väldigt förnärmad när kvinnan som sålde dem, utan att blinka, dubblade priset när det visade sig att det var jag och inte Ploy som skulle betala, vi gick därifrån utan några vykort. Ploys tips: köp aldrig vykort över 10 Baht, du är påväg att bli lurad på pengar. Hon märkte också senare att glassen var dubbelt så dyr när jag var med som när hon var själv, därför utvecklade vi strategin att hon gick och köpte vår annannas eller glass själv medans jag väntade bakom en hörna eller nåt.
Vid ett tempel var jag och Ploy med i en ritual. När jag går in i ett tempel observerar jag hur Ploy gör och följer henne. Så om hon sätter sig på huk på en matta gör jag likaså, men om hon börjar be eller tillbe något sitter jag bara stilla och ser på. Jag har fått lära mig hur viktigt det är att visa respekt mor munkar. Om någon högre i rang än du sitter ner på en stol ska du sätta dig på huk på golvet för att visa respekt. Inne i ett tempel var munken väldigt trevlig och pratade med Ploy, innan vi gick ut fick vi varsitt armband, Ploy förklarade att det är för att hålla spöken borta. Hur jag ser på detta med ett kristet perspektiv är att jag är här för att observera hur man gör i en annan kultur, detta ger ökad förståelse och kunskap om andra kulturer och jag är noga med att inte tillbe något annat. Armbandet har jag för att det visar på några av erfarenheterna jag har fått under den här resan.(fast jag tappade dock bort det). När Ploy var i Sverige hängde hon med på gudstjänster, hon var med i vårt kristna band och spelade kristna låtar och hon var med på andakter när vi åkte på skidläger med kyrkan, detta uppmuntrar mig till att låta henne nu visa mig en del av hennes värld eftersom hon varit så öppen för att ta del av min vardag.
När vi gick ut från templet gick jag i förväg mot cyklarna. Jag känner hur något stort (typ som en väldigt stor bålgeting eller broms), surrande, krockar in i min axel, jag känner hur det gör svinigt ont och när jag lyfter handen för att vifta bort den är den redan borta. Ploy fattar inte med ens vad som hände, hon trodde först att jag snublade till. Det kändes som att alla myskler i axeln spände sig och drog ihop sig samtidigt som nån stack en med små nålar. Det kan väll ändå inte vara så illa, tänkte jag, så vi cyklade vidare. Inann vi han komma långt kände jag dock att det här nog faktiskt inte gick an. Vi svände av till en nära gräsplätt som låg nära en damm. Det hade svullnat upp ganska snabbt och det var rött i mitten. Eftersom jag fick en sån reaktion tänkte jag att jag kanske fått en liknande reeaktion som till ett getingstick, som jag ju är allergisk mot. Attans mög att jag inte har med mig min medicin tänkte jag, den var kvar i hotellet, i fortsättningen tar jag alltid med mig den vart vi än går. Vi fotade bettet, skickade det till mamma och förklarade vad som hade hänt. Medans vi väntade på svar la vi oss ner för att vila. Redan några minuter senare märkte dock Ploy att svullnaden inte var lika stor så när mamma svarade kunde vi konstatera att det nog inte var så illa. Vi fortsatte därför vår cykeltur, i långsam takt men ändå frammåt mot vårt mål. Egentligen hade vi inget riktigt mål, vi bara cyklade runt. Förrutom att det kliade och var svullet några dagar efteråt hände inget mer sen.
Saker som hände sen under dagen var att jag blev jagad av en hund och vi köpte syrsor och annat till kvällsmat vid en nattmarknad. Vi köpte även snabb-nudlar vid en 7-11 som vi tillagade på hotellet senare.
nattmarknaden
