Varmblod är Charmblod

Sammy var helt fantastisk! Nästan hela första rundan (32 kilometer) hängde vi på tre andra travare i täten. Det må jag säga, dit gick fort! Men Sammys gnista glödde hela vägen och han hängde med! Men jag må säga, hans travartrav var till STOR hjälp!

Ända fram till klockan tolv så låg dimman tjock som en slöja över skogen och det var som att rida in i en saga. På ett ställe skulle vi rida runt en sjö, vattnet var helt stilla, trädens höstfärger speglade sig i vattnet som en madonna! På vissa ställen skulle vi rida rakt in i skogen och ibland red vi över broar eller galopperade upp för en brant granskog i full fart. Landskapet varierade sig hela tiden.

När vi inte red tillsammans med travarna så sjöng jag för full hals, antingen var det Pocahontas, Zara Larsson, lovsånger eller Lady Gaga! Sammy svarade på sitt eget lilla vis. (Genom att sänka huvudet, frusta eller ta ett litet krumsprång <3).

 

Tips! om du någon gång tänker tävla i distans så följ detta råd; hoppa av cirka 300 metar innan ingången, lossa sadelgjorden och led din häst den sista biten. Om du gör det så går pulsen ner mycket snabbare!

 

Andra varvet (20 kilometer) gick också jättebra, om inte bättre! Sammy kändes mer avslappnad det här varvet!

 

"Om vinna tävlingen blir viktigare än att vara en medmänniska så har det gått för långt" Om detta fick jag påminna mig om när vi mötte en av travarna som hade ridit ifrån oss under förra varvet. Hon hette Anne och hennes häst hade bestämt att "nehe, jag tänker inte ta ett steg till!" så Sammy och jag fick vara draghjälp och då ville pållen hänga på igen. Vi red tillsammans med dem resten av varvet. Hon hade ridit distans många gånger tidigare och jag söp in alla tips som hon delade med sig av.

Bland annat skulle jag inte galoppera i mål här eftersom att det fanns så många kaninhål och hästen lätt kunde trampa fel och bli halt.

 

Vi travade över mållinjen som trea...men så blev tyvärr inte slutresultatet. När han hade gått ner i puls så ledde jag in honom till veterinär gaten. När veterinären hade kollat pulsen på honom så sa hon först 64 (hästen får inte ha mindre än 60 i puls) men då kollade en annan veterinär pulsen och sa att den var 60! Phu! Sammys puls kanske var i 60 men MIN var på 190. Sammy var seg när vi skulle springa. Veterinären sa att han var lätt ojämn i gången men att jag skulle springa en gång till, den här gången så tittade tre veterinärer på när jag travade med Sammy, fram och tillbaka. Nix, han är lätt ojämn i sin gång så han är nog halt sa de, "d-u  ä-r 

d-i-s-k-v-a-l-i-f-i-c-e-r-a-d". 52 kilometer hade vi ridit, farmor hade kommit, vi red över mållinjen som trea men fick åka hem tomhänta. Veterinären sa dock att om han bara fick vila en dag så skulle han vara helt bra igen! Jag var faktiskt mest orolig för Sammy. (Veterinären hade dock rätt för nästa dag så travade jag med honom en sträcka fram och tillbaka och mamma sa att han inte var "ojämn", tur det!) När sedan veterinären sa att han skulle dopingtestas... Aja, det var inget farligt det hade lottats innan tävlingen vilken/a hästar som skulle testas och Sammy var lugn genom hela proceduren. Han var väl van från travet kanske.

 

Väl hemma fick Sammy en varmdush med schamponering och många, många kramar och pussar!

 

Kram

/Sara och Sammy

 

Ps. det blev många bilder men dom läggar jag ut när jag kommer hem! :D