Varmblod är Charmblod

 

-Rainmaker

 

Idag skrev jag in min dagbok att det är en alldelles vanlig dag.Men den blev inte alls så vanlig som jag hade trott. När jag kom hem stack jag ock Iris iväg till ridbanan. Iris var snäll som agerade som banbyggare och fotograf. Först red vi dressyr och lekte lite med min hatt. Sen mjukstartade vi med att trava över bommar på marken, när han var alldelles cool med det så höjde Iris....lite i taget. Sammy var full av energi och vi jobbade som ett team. Han hoppade så härligt, med så mycket kraft och glädje.

 

Det är en så skön känsla av lättnad att kunna hoppa med Sammy igen. För ett år sedan nu så fick Sammy Borrelia och Anaplasma. Först sa de att han skulle bli frisk innom max tre veckor, han var ändå halt så de sa att vi nog bara skulle vänta lite till. Ibland verkade han ha tillfrisknat men sen nästa dag var han lika dålig igen i benen. Det västa var att inte veta vad det var för något och ibland kändes det verkligen hopplöst. I slutet av sommaren fick vi reda på vad det var, Borrelia och Anaplasma. Beskedet blev att ytterliggare vila var nödvändigt och att han skulle behandlas under en tid hos veterinären. När det väl verkade som om han var okej så fick vi börja leda honom och sen övergick det till att skritta honom lite varje dag. Idag är han helt frisk. Förra distanstävlingen fick vi det väl konstaterat efter 40 km och tre stycken veterinärkontroller. 

 

Snart är det en distanstävling igen, då ska vi rida 50 km. Känslan av att kunna sträcka ut i en snabb galopp eller när man verkligen får till det på dressyren den är ren och skär glädje. Känslan av stolthet när någon annan ridit honom och han varit snäll och dessutom ej kastat av stackarn, haha. Ibland är det lite svårt att hinna med allt som en IB student, scoutledare, sångare och ryttare. Men jag vet även att när dett känns jobbigt så finns Sammy där för mig och när vi sträcker ut i en flygande galopp genom skogarna kring Rickarum så är det som om allt annat blir obetydligt och försvinner för en stund.

 

Tack Gud för våren, för mina vänner och för Sammy

 

Kram, Sara

 

Ps. Iris var fotograf