Varmblod är Charmblod

För många pesoner är livet ganska rörigt. I skolan behöver vi kalendrar för att hålla reda på läxor. Det är ofta jag behöver planera i mitt liv. Idag var det termins planering för scouterna till exempel. Fast även om jag planerar en del saker i mitt liv så kan jag nog erkänna att jag skulle behöva planera ganska mycket mer. Jag skulle behöva planera en tid där jag gör mina läxor (annars glömmer jag lätt bort det), hur jag ska rida min ponny varje dag, en tid när jag tränar (joggar eller muskeltränar, bara lite grann).

 

Men om sanningen ska fram så är mina känslor för planering lite som den känslan i en skräckfilm när man vet att det kommer hända något riktigt läskigt snart men det är alldelles tyst, tystnaden är det värsta för man vet att snart, snart så smäller det! När jag ska planera in något utöver det vanliga, ta morgonprommenader till exempel, så vet jag redan innan att det inte kommer hålla. Det kommer att komma en tid när jag helt enkelt inte "pallar" och sen går det raka vägen till blåkulla. Det är den här "rädslan" för att jag kommer att misslyckas, även om jag inte har misslyckats ännu, som fattar tag i mig viskar att det är onödigt att ens försöka. Det är den som gör att när mamma för ett tag sen föreslog att jag borde planera in allt skolarbete och hur många sidor jag ska läsa i biologi och historieboken varje dag så känner jag den där "rädslan", för det kommer ju ändå aldrig att hålla!? Eller? Jag ställde ju den frågan innan jag ens hade försökt.

 

Ibland känns det jobbigt att planera, som när man vill lägga en kudde över ansiktet när en riktigt läskig scen i en skräckfilm kommer, det är helt enkelt inte värt risken att bli rädd eller misslyckas. Min mening är inte att man ska planera allt i livet, men jag tror att vi alla hade kunnat få ganska mycket bättre ordning på livet av att försöka planera lite till. Och om du misslyckas, om du inte lyckas hålla vad du planerat, so what!? Bara för att filmen är mitt i en scen där huvudpersonen håller på att dö betyder inte det att han eller hon inte mirakulöst kommer att överleva. Samma sak med att planera, det kanske känns skit när man för 77nde gången inte kunnat hålla vad man planerat, men då är det ju bara dax igen att ta nya tag och planera inför nästa målsättning eller event. Dessutom kanske du lärt dig hur högt du ska sätta ribban för att du ska orka hålla vad du planerat.

 

Gokväll, gonatt och många varma kramar från Sara

(bild från helgen)