2016-01-31
22:11:05
Promenad längs Vramsån en Söndag
jag skrev ju innan att jag tänkte gå ut i skogen lite. Jag bestämde mig för att gå ner mot ån. Det var väldigt rofyllt. Jag stressade inte alls och ändå kändes det knappt alls långt att gå ner mot ån. Det var lite ruggigt, regnigt väder med det var en del av charmen. Att gå där i min gula regnrock, bekymmerslös, inte ens regnet störde mig det minsta.
När jag kom fram till ån såg jag hur översvämmad den var. Det som förvånade mig lite var att det fortfarande fanns snö och is vid kanten av ån. Det var inget orlande idag, nej det brusade och forsade. Jag gick längs med ån och försökte hitta ett möjligt ställe där jag kunde komma över till andra sidan. Jag kom aldrig över hela vägen dock. Men jag fortsatte gå. Vid ett tillfälle trodde jag att jag såg två älgar. Det var dock bara trädrötter från fallna träd lite längre bort.
Jag gick en bra bit tills jag ville stanna och vila, så jag klättrade upp i ett träd och satt där en stund och spanade efter djur. Jag såg inga djur, mobilen dog och det började bli mörkt så jag vände och gick hemmåt igen.
Det var verkligen mysigt och tankerensande att promenera iväg sådär för mig själv. Jag vill göra det mer gånger. Det fanns så mycket tid till att bara fundera, ingen press heller, bara vara.
En sak som jag funderat över nu på sistånde är fastan. Det har väckt många frågor och en del nyfikenhet.
Gonatt folket, Sara
Kommentera inlägget här:
