Varmblod är Charmblod

Kom hem sent idag så fick rida efter maten. När jag gick dit var det inte beckmörkt... bara nästan. Jag red ut lite på måfå med Sammy :) (Lite var som hellst). Vi red och hälsade på islandshästarna (islandshästarna och Sammy är homies) sen så red jag på fältet lite. Jag fick till den där helt fantastiska runda galoppen! <3 Han var helt fantastisk.. fast hela tiden när vi red i skogen så gick han likssom på tårna och hoppade för minsta lilla. Jag bara "luuuugn Sammy, jag veeeet att vildsvinen lurar bakom busken där och att dom säääkert vill äta upp dig gubben" så lungt jag kunde ;). 

Jag mockade till båda boxarna igår så jag slapp mocka idag. Jag myste lite i boxen med Sammy och sen var jag på väg hem kvart i åtta. Då var det kolsvart ute!

Jag lever ju för YOLO... så jag släckte lampan och gick in i skogen i hopp om att hitta några vildsvin. 

Nu har jag gjort idrottsläxan och läst igenom lite inför Kemi-provet på torsdag. 

Min fot är förresten bättre. Det gör inte ont längre men det är likssom svårt att gå... vet inte hur jag ska förklara.

 

Det gick förresten bradåligt på lektionen i söndes. Han tittade bara utåt när jag ville fatta galopp så då bara rusade han iväg i travartraven. Förrutom det så gick det ganska bra, vi gick igenom programmet och det gick faktiskt ganska bra när vi red igenom det .). Sammy blev iallafall jättesvettig! 

När jag satt där på Sammy (barbacka) så kändes det som om jag hade vridit tillbaka tiden ett år. Därför att för ett år sen  satt jag på Sammy på samma ridbana, i samma hörn, han var svettig och med öronen bakåtstrukna och han bara "ville inte", han var grinig, bockade, småstregrade, sparkades osv. (det var innan vi tillkallade Lina Zacha). Men det var verkligen som om jag kunde titta tillbaka på det och då kände jag likssom att det inte gjorde något, faktiskt inget alls om han var pigg idag och inte ville fatta galopp eller om det inte går så bra på tävlingarna vi ska ställa upp i nu på sportlovet för jag vet att han alltid kommer att vara min, och ingen kan någonsin ta ifrån mig alla dom minnen som vi har tillsammans och ingen kommer att kunna knyta upp vårt vänskapsband och ingen kommer någonsin att kunna sudda ut den tid vi har haft tillsammans! Jag älskar dig!

Tidigare så har mina "älsklingar" alltid åkt ifrån mig... till trapalanda eller gud vet vart för Papaya vet jag ju fortfarande inte vart hon är :(. Det har känts som om hjärtat brustit i tusen bitar och som om livet aldrig mer kommer att ha någon mening, jag har tvivlat på gud.

Men Sammy lämnar mig inte, mer än ett år tillsammans har vi nu och jag vet inte om livet skulle kunna fortsätta utan dig för då tror jag att mitt hjärta kommer att gå i tusen bitar för fjärde gången och den här gången kommer ingen kunna limma ihop det. 

 

 

Jag älskar dig <3

 

 

:*

/Sara