2014-01-20
21:57:00
Sammys dagbok
Klockan var redan efter sex och helt kolsvart ute så jag hade förlorat allt hopp om att Sara skulle komma och rida mig... :/ Har hon slutat att älska mig funderade jag. Men mer han jag inte fundera för där kom Sara i mörkret helt påbylsad med den där fega hunden!
Nu ska jag inte vara såå... men, hunden är ju rädd för mig!!!
Sara skyndade på med sadel och träns så jag fick ingen skönhetsbehandling direkt...
När vi kom ut på gårdplanen så upptäckte jag att hunden var borta, Sara ropade lite efter henne men sen ryckte hon på axlarna och sa att hon antagligen spungit hem igen.
Det hade varit en riktigt bra dag idag och blåsten hade avtagit lite så jag var på gott humör! kan ni tänka er att det var så mörkt att jag gick av vägen av misstag så Sara fick lysa upp vägen med sin pannlampa.
När vi skulle gå över "den torrlagda" ån så hörde jag plötsligt ett högt skall. Jag strök öroen bakåt för att försöka visa Sara att det var farligt att gå här men hon bara log och sa "det är inte farligt, det är bara Wilma". Dumma hund!
Men vi kunde ändå inte komma förbi där eftersom att vägen var helt igensnöad några meter längre fram så Sara hoppade av och vi fick gå genom snåren för att komma ut på vägen framför hennes hus.
Saras mamma tände en strålkastare i trädgården och sen red vi ett dressyrpass I TRÄDGÅRDEN! Eftersom att jag var på bra humör så gick jag med på att gå i fin form i skritt och trav men när hon hörsökte det i galopp så sa jag nej! Vi galopperade ändå men jag slapp gå på tygeln :D good for me!
Det må jag säga, Sara är ihärdig, hon tog av sig sina tjocka vantar och red utan för att kunna hålla ett mjukare tag om tyglarna <3.
Vi myste lite i stallet när vi om hem och sen gick hon. Nu ligger jag här i min halm och skriver detta, snart ska jag såva.
Kram Sammy!
Kommentera inlägget här:
