Varmblod är Charmblod

Idag när jag cyklade hem från scouterna så kändes det som att jag bara MÅSTE skriva av mig lite idag. :) För av vad jag kommer ihåg så har jag nog aldrig varit så nervör forrut.

 

Ibland så är vi lite rädda för att göra vissa saker, till exempel att stå på scen men även vid många andra tillfällen i livet. Jag har i några dagar tänkt att jag ska göra en sak, en sak som jag verkligen ville göra men som jag blev lite nervös av bara av att tänka på det! Först så bestämde jag mig för att jag skulle ha gjort det innan IB2 (sista året på gymnasiet), sen bestämde jag mig för att göra det innan jag slutet av IB1, sen bestämde jag mig för innan jullovet, sen innan höstlovet, sen så var det en dag jag sa till mig själv att idag, idag ska jag göra det (det här var i fredes), jag samlade mod men det blev så att jag inte kunde göra det, istället så gjorde jag det idag. Jag är så glad att jag gjorde det idag.

 

Jag är glad för tänk om jag inte hade gjort det och sjutit upp det, tänk om det isåfall aldrig skulle ha blivit av! tänk vad mycket jag hade ångrat det! Även om det kändes som att mina ben var gjorda av spagetti och magen var full av fjärilar så gjorde jag det, för jag hade inget att förlora! Det slutade inte som jag kanske hade hoppats men bättre än vad jag hade trott ändå. Jag hade inget att förlora men jag hade hela världen att vinna, det vad den tanken som fick mig att verkligen göra det.

 

Jag trodde inte att jag skulle vara rädd för att göra nånting. Jag är inte rädd för att stå på scen, jag är inte rädd för att dyka 28 m ner under vattenytan, jag är inte rädd för spindlar men idag blev jag riktigt nervös. Det kanske inte är att vara rädd men det krävdes mod. Det här vill jag skriva för att ni som känner att ni vill göra något men som känner att modet inte räcker till ska veta hur bra det känns när man har gjort något sådant. Det kanske inte sker som i dina högsta förväntningar och vad du trodde skulle hända men så är ju faktiskt livet för det mesta, ibland sker större saker än förväntat, ibland blir det nästan helt tvärtom, ibland häpnas du av vad som hänt och ibland känns det som om det vore en blandning av alltihop. 

 

När jag står inför något sådant här så vänder jag mig till gud, jag ber honom att vara med mig och att ge mig mod sen får det gå som det går men jag vet att jag kan resa mig igen (även om mina ben är gjorda av spagetti) och det som händer sen det vet jag ännu inte men jag är redo att ta reda på det. 

 

XOXO, Sara

 

Ps. upptäckarscouterna var så duktiga idag, ock smarta! De är riktiga genier som lyckades lösa riktigt kluriga gåtor, och vet ni vad? De är riktigt modiga! De står upp för vad de tycker och lyckas övervinna sinna rädslor. De är fantastiska. 

En gåta som jag inte hade hört förrut och inte kunde komma på var: Vad har fyra ben på dagen men sex ben på natten? Kan ni svaret eller vill ni att jag ska säga det? Skriv i kommentarerna om ni kan eller vill veta svaret!

 

Något som inte har med det här att göra... idag så slickade Sammy mitt hår och puffade runt med sin mule på mitt huvud, han är ju bara sååå gullig! ;)