Varmblod är Charmblod

 

Jag vaknade upp i sängen, jag och Mook låg och drog oss och bara vilade i sängen tills jag kände att "här kan man ju inte ligga hela dan" och gick upp för att a en dusch. När jag hade duschat åt jag frukost. Det finns en viss vattenflaska de använder som jag tycker är lite svår att öppna, men idag! Idag lyckades jag få till det rätta knycket för att få upp den! Nästan hela dagen spenderade vi med att bara ta det lugnt, chilla liksom. Jag skrev i dagboken, surfade runt och läste artiklar på IRM (Inte Rasist Men...) och flätade Mooks hår. Senare, typ vid klockan fyra packade vi snabbt ihop allt och gick ner för att ta bilen till Tågstationen. Mook skulle stanna kvar i Shenzhen. Vid tågstationen fanns det ett stort monument som såg ut som en gigantisk diskokula.

 

Idag har jag lärt mig världens bästa ord även på kantonesiska (eller egentligen är det en dialekt av kantonesiska som är blandat med mandarin), nämligen "Tack". Man säger "Sesie".

 

Tågresan varade i ungefär tre timmar. Det var kul att få se så många annorlunda ställen av Kina än det jag sett redan, vi åkte förbi skogar, åkermarker, stora städer, små städer och åkermark inne i en stor stad. Ploy och jag spelade spel och jag gjorde en snygg fiskbensfläta på henne. Ploys mamma gjorde en på mig också. När vi kom fram var där redan en kille som väntade på oss, det var Ploys kusin. När man träffar folk som känner Ploy ska man säga till exempel syster (till kusiner), mamma (till mormorn och mamman, faster och farbror (till alla som är i rätt ålder för att de skulle kunna vara det). Till Ploys kusin som körde bilen skulle jag därför kalla för Hear (bror)... tror jag, jag är inte riktigt säker på om det är rätt. Jag tror att det kommer att bli mycket svårare med språket här, för dels är kinesiskan svårare och dessutom så kan nästan ingen nån engelska. Jag får försöka lära mig snabbt och ha med mig min egenskriva ord och fras-bok överallt.

 

När vi kom fram till Ploys hela tjocka släkt och Ploy gick iväg för att vara social så var mamman ett jättestort stöd. Hon översatte små saker och försäkrade mig om att kineser är högljudda och billriga av naturen och att ingen var arg på någon. Ploy videochattade med sin kusin/syster, hon verkade jättetrevlig men när en av hennes vänner (som visade sig vara hennes chef också) kom in i bildrutan var han vääldigt charmig. Med andra ord så var han väldigt smickrande mot mig och Ploy haha.

 

När Ploy sa att hennes släktingar bodde på landet i en by med mycket åkermark så hade jag föreställt mig en by, ungefär så stor som Rickarum, möjligtvis som Tollarp med risfält lite här och där. Ungefär som en mix av djungel-byn i Ixcán och Tollarp hemma i Sverige. Tänka sig så fel man kan ha! "Byn" var lite större än vad Åhus är och det är minst lika mycket liv och rörelse som inne i Kristianstad. De "små" husen är inte alls så små, möjligtvis kanske de är "små" om man jämför dem med höghusen i Bangkok och Hong Kong. Det känns snarare som att jag har kommit till en kinesisk version av Kristianstad än till landet haha. Vi får se var morgondagen har att ge, kanske kan man se åkrarna och djuren som Ploy har beskrivit när solen går upp imorgon bitti.

 

Just nu sitter jag i mitt och Ploys rum, det är 33 grader varm och det är minst sagt svittit. Men ännu tror jag inte att dagen är över... vi får se, jag ska gå ner där nere, kanske är det mat-dax?

 

 

 

Ni anar inte hur knasig det är att jag skrev det där innan (om att dagen inte är över än). Nu ska ni för höra! Några minuter efter att jag hade skrivit det, lekt med Ploys kusinbarn, duschat och fixat mig färdig inför att gå och lägga mig kom Ploys mamma in i rummet. Hon undrade om vi ville hänga med ut. Jag tänkte att det vore ju jättetrevligt att ta en kvällspromenad och se hur grannskapet ser ut, jag hade frågat Ploy innan om hon ville ta en promenad men hon hade nekat. Ploy nekade nu också. Mamman verkade mena *nu* när hon kom upp så jag skyndade och slängde på mig mina jeansshorts och en skjorta utanpå min pyjamas. Tre andra personer hängde med. Vi han dock inte gå mer en tjugo meter förrenns alla hoppade in i en bil. Nu var jag lite förvirrad, skulle vi inte ta en promenad? Skulle vi till en bar måntro?? Oj, oj, oj, aja det är ju bara att hänga på. När jag hoppar in i bilen tar jag av vana på min säkerhetsbältet, han som ska köra oss pekar dock på bältet, skakar på huvudet och säger "no chinese" så jag tar av mig det. Jag förstår att man å ena handen inte brukar ha bälte i Kina men å andra handen så kanske man borde ha på sig bälte just för att vi är i Kina ;)!

För att veta vad det är som pågår frågar jag mamman om vi ska till en bar, varpå hon svarar "Oh! You wanna go to a bar? You wanna check it out? We can go there!". Mitt svar var nåt i stilen med "Nonono! I only wanted to know what is going on!". Hon förklarar då att vi tydligen ska ut och äta. Vi stannar nära en rondell och går in till en ganska stor men rätt så gammal och sliten byggnad. När vi kommer in sitter pappan inne i ett rum där, mamman förklarar då att det här är ett sjukhus och att pappan ahr ont i magen. Om det är ett sjukhus, tänker jag, är det inte så stort utan snarare ganska litet om man jämför med Centralsjukhuset i kristianstad, och till och med vårdcentralen i Tollarp. 

Vi lämnar pappan där och går ut, ganska nära sjukhuset fanns det ett litet hak med mat och små bord med mini-pallar där man kunde äta. I Kina (och Thailand) verkar det som att man mycket sällan beställer en rätt till varje person, istället beställer man flera smårätter. Jag var inte jättehungrig men om ni hade varit där hade ni nog också blivit sugna! Det luktade jättegott och de stekta grönsakerna var såå goda! Till smårätterna fick var och en en skål med något som liknade risgrynsgröt, fast med vatten istället för mjölk och inte lika grötit, det likande mer en slem-soppa, mycket god. Så där satt jag bland mamman och några andra som jag inte känner, mitt i natten (det var midnatt), vid en rondell och käkar riktigt goda grönsaker, jag har inte ens på mig riktiga kläder! jag hade ju bara dragit på mig nåt annat för att det inte skulle vara för tydligt att jag hade på mig pyjamas! Jag hade inte ens på mig en bh.

På tillbakavägen hängde pappan också med, det betydde dock att vi var sex pers som skulle få plats i en     fem-manna-bil . Vi bestämde ganska snabbt och lätt att jag skulle sitta i mammans kvä. 

När jag tittade ut genom bilrutan tänkte jag på att det säkerligen var ännu mer liv i stadens centrum nu än det hade varit innan när vi hade kört där. 

 

När jag kom hem så låg den lille pojken Ploy och jag hade lekt med innan idag och sov i Ploys och min säng, brevid satt ploy och gjorde "shhh-tecknet" till mig. Jag tog min tandborste, borstade tänderna än en gång och sedan bar vi in honom till hans egen säng. 

 

Godnatt!